Uppdaterat hemsidan om iPads

Hej!

Idag har jag uppdaterat hemsidan om iPads. Nu finns:
– info om hur man använder eskilstuna.se-mailen för att skapa Googlekonto med hjälp av vår vän Dexter (eller hur  man kopplar på skolmailen på en redan skapad gmail)
– film om hur man stoppar in stencilen i paddan 🙂
– instruktioner hur man kan sortera alla elevmappar
– några uppdaterade filmer gjorda i nya appen för Google Drive.

Jag har tagit bort några av de gamla filmerna och bytt ut mot nya. Om någon saknar något finns de gamla kvar på min youtubekanal youtube.com/ceciliaiskogstorp 


Imorgon släpps nya operativsystemet iOS7. Jag kommer successivt att uppdatera den grundläggande delen om hur man hanterar sin iPad efter det. IPaden kommer kännas helt ny. Nya ikoner, nya funktioner. Superhäftigt! (och lite nytt att lära sig). Har du sett Apples film? Annars kan du kika på den här.

Ha det gott!

Cecilia


http://youtube.googleapis.com/v/rT_OmTMwvZI&source=uds





Äntligen skolstart! :)

Tänk vilket läsår det blev förra året! Jag har aldrig tidigare arbetat så mycket men jag har heller aldrig tidigare tyckt att mitt jobb har varit så utvecklande som det faktiskt var. För ett år sedan hade jag aldrig använt en iPad i undervisningen. Jag hade aldrig haft en blogg, en hemsida, aldrig laddat upp en film på YouTube, hade inget konto på vare sig Twitter eller Instagram. Man kan lugnt säga att det har hänt en hel del sedan dess.

Nu står jag inför ett nytt läsår som om möjligt kommer vara ännu  mer utvecklande än det förra. På tisdag och onsdag kommer nämligen elevernas iPads!! Det är knappt jag tror att det är sant. I januari uttryckte jag min frustration över IT-läget i kommunen i en serie inlägg här på bloggen. Jag kände mig ensam och motarbetad. Nu är läget ett helt annat. Bara det att vi faktiskt fick chansen att välja iPads istället för enbart datorer inför en-till-en-satsningen och att så många som 70 procent valde iPads tycker jag är helt fantastiskt! För att stötta de lärare vars skolor valde iPads till sina elever fick jag i somras uppdraget att skapa en hemsida där jag nu har samlat den kunskap och erfarenhet som jag har hunnit samla på mig under det här året. Där finns tips på appar och instruktioner till hur vi kan använda Google Drive och Google+ för att skapa, dela och kommunicera. Kika in om du är nyfiken: https://sites.google.com/site/eskilstunaipad/

I sommar har jag också varit i Tyskland på en lärarkurs för lärare som undervisar i tyska som främmande språk så nu är jag full med nya idéer kring vad jag kan hitta på med tyskan.

Skolstart imorgon. Längtar!

Cecilia

Den obligatoriska språkläxan?

Jag tycker egentligen inte om läxor. Jag skulle avskaffa alla läxor ögonabums om jag visste att det fanns ett fungerande alternativ att lita på. Skoldagen är lång som den är och fritiden behöver ägnas åt viktigare saker. Det kanske finns ett fungerande alternativ? Här är mina något osorterade tankar.

Som nyutbildad tysklärare hade jag bestämt mig för att inte tvinga mina elever att genomlida textredovisningslektioner när alla sitter och väntar på att få läsa eller översätta en mening var från texten i textboken. Första året gjorde jag heller inte det men sedan nådde mig insikten att eleverna inte tränade ordentligt på texten om inte jag tvingade dem att redovisa på något sätt. Därför kör vi ibland en snabbgenomgång av textläxorna just på detta sätt (fast jag skulle fortfarande aldrig tvinga dem att läsa eller översätta en text som de inte har fått chans att träna på först inför klassen). Att läsa målspråkstexter högt och översätta dem till svenska är tidsödande och tråkigt men även nödvändigt. Det finns inget som är så effektivt än att nöta texter för att lära sig ett nytt språk. Men den här delen av undervisningen känner jag att vi kan klara av på lektionen så det behöver inte vara en läxa om man har deltagit aktivt och tränat på lektionstid.

Men orden. Glosorna. Ordförrådet. Där fastnar jag alltför ofta i traditionella mönster, åtminstone när vi arbetar med läroboken. Uppskattningsvis ger jag glosläxa kopplat till läroboken totalt hälften av veckorna. Varför? I skolan händer så mycket att det är svårt för eleverna att hamna i ”lärasigutantillmood”. Hemma är det lugnare och då lättare att lära sig utantill är min utgångstanke (fast jag är inte så säker på att den teorin håller). Vi prövar dock olika sätt att lära sig ord på lektionerna. Med lappar att vända på, skapa meningar med orden, skriva av, göra muntligt, arbeta i teman. Ändå känner jag mig tvungen att, när vi för en gångs skull arbetar i läroboken, ge orden som läxa och sedan kontrollera att läxan är gjord.

Jag tror att det handlar om en rädsla att inte skapa rätt förutsättningar för mina elever. Som lärare i tyska kan jag känna en stress som jag inte tror att så många andra ämneslärare kan känna igen sig i. Det jag inte lär mina elever, det lär de sig heller inte. Tyskan finns inte runt dem naturligt på något vis. Engelska tillägnar de sig via musik, tv och spel. NO- och SO-ämnen omger de sig med via nyheterna och runt köksbordet (i bästa fall). Idrottar gör många på fritiden, svenska utvecklar de hela tiden. Matematik, åtminstone grunderna, finns i vardagen. Lagar mat kanske de gör hemma. Slöjd och bild… nja. Kanske. Men tyskan finns inte där. Jag måste ge dem allt de behöver kunna. Det resulterar då ibland i glosläxor. Främst handlar det om att de som behöver mer tid på sig att lära sig utantill ska få chansen till det. Fast ärligt talat så når jag inte de studieomotiverade eleverna genom glosläxorna eftersom de ändå inte blir gjorda. Det måste finnas ett bättre sätt.

Framgångsfaktorerna när det gäller att utöka ordförrådet är som jag ser det följande:

  • Alla ord måste läras i ett sammanhang. Endast ord utan koppling till text glöms bort.
  • Större projekt som handlar om aktiv användning av orden. När vi läser texter om vädret tränar vi muntligt och skriftligt på väderprognoser, när vi läser texter om restaurang skriver vi och framför rollspel i restaurangmiljö, möbler och lägesord lärs in genom att beskriva ett foto av ett rum, ord om fritiden passar bra när vi skriver en text om våra fritidsintressen och så vidare och så vidare.
  • Sortera orden i ordfält och ordfamiljer. Lär in alla djurord samtidigt och alla fritidsord samtidigt. Undersök hur verbet hör ihop med substantivet av samma stam. Men glöm inte bort att använda orden i meningar också annars är det värdelöst.
  • Repetera ofta. Att komma ihåg att repetera ord och att göra det på ett sätt som inte blir tjatigt är något jag behöver bli bättre på. Utvecklingsområde!
  • Låta eleverna själva komma på vilka ord de behöver kunna för att kunna uttrycka något visst och att låta dem ta reda på betydelsen på tyska. (Vilka ord behöver vi kunna för att kunna berätta om vårt sommarlov? Vi samlar orden gemensamt, slår upp gemensamt och lär sedan in).

När vi får våra iPads till hösten blir det ännu enklare att låta eleverna sitta och nöta glosor och texter på lektionstid. Om vi ägnar en enskild tyst kvart åt glosorna när vi har gått igenom texten tillsammans och sedan ytterligare en kvart en annan lektion kanske det räcker? Om vi också ser till att repetera andra gamla kapitel ibland och förstås, fortsätter att sätta in orden i ett sammanhang på något sätt. (Jag ler lite åt mig själv när jag inser att även detta bekymmer kan lösas med hjälp av iPads… på något sätt får jag allt att handla om iPads just nu). Jag kanske skulle våga avskaffa glosläxorna helt under nästa termin för att se hur det går och istället använda mer av lektionstiden. Vågar jag? Ja, jag tror det! Att utveckla sin undervisning handlar om att göra mer av rätt saker ofta. Jag tror att det här är rätt saker.

Det skulle vara roligt att höra andra språklärares tankar kring den ”obligatoriska språkläxan”. Och du som är elev, vad tycker du?

Kram på er!

Cecilia

Möjligheterna med Google

Du som redan är insatt i vilka verktyg Google kan erbjuda kan sluta läsa nu för det här inlägget kommer inte presentera några som helst nyheter. Men du som tror att Google enbart är en sökmotor kan fortsätta läsa och förhoppningsvis hitta något som du tror kan berika din undervisning.

För att nå tjänsterna som jag skriver om i det här inlägget går du in på google.se och undersöker listen i överkant av fönstret. Där ligger genvägar till alla tjänsterna.

Google Drive innehåller två delar, både en yta där du kan spara dokument och där du kan skapa dokument. Du kan se Google Drive som en hårddisk som finns någonstans i molnet vilket möjliggör att du kan spara dokumenten i din dator för att sedan fortsätta arbeta med dem i din platta eller mobil. Till plattan och mobilen finns en enkel, dock något begränsad, app. I Drive kan du välja att dela enskilda dokument eller en hel mapp med någon eller några andra. Du kan välja om du vill att den du delar med enbart ska kunna läsa, kommentera eller också kunna redigera. Du kan spara alla slags filer och inte bara de som är skapade med Googles egna verktyg.

I Google Drive via datorn kan du skapa Dokument, Presentation, Kalkylark, Formulär och Ritning. Det innebär alltså att du nästan har ett Officepaket som ligger där gratis och redo att börja använda. Om du använder Google Drive på plattan eller mobilen kan du skapa Dokument och Kalkylark. Jag som är helt såld på iPads tycker förstås att det är synd att de övriga filtyperna ännu inte går att använda via plattan men jag hoppas på att det är en tidsfråga. Under tiden får vi använda andra former av presentationsappar (t.ex. Keynote och Haiku Deck).

Google Dokument fungerar ungefär som Word eller Pages fast ordbehandlingsfunktionerna är något färre. Det fina med Google Dokument är att man kan dela dokument med andra och samarbeta i realtid, något som är helt fantastiskt för den formativa bedömningen. När man delar ett dokument får alla personer som är aktiva i dokumentet en egen färg och en liten flagga som markerar var i texten den personen är och skriver. Man kan infoga kommenterar i marginalen precis där man vill. Man kan också ha ett chattfönster som är kopplat till det dokumentet där man kan skriva och fundera tillsammans om texten. Alla ändringar som görs dokumenteras och sparas automatiskt.

Tänk dig ett grupparbete där gruppen delar samma dokument. Förutom det fantastiska i att gruppen själva kan samarbeta och diskutera kring dokumentet kan även du som lärare se vem som gjort vad och hur tankegångarna har gått.

Samma funktioner kan förstås användas av lärare-elev där responsen kan komma in mitt i skrivprocessen där den faktiskt gör nytta. Läraren kan välja att skriva sin respons som kommentarer eller som ett litet brev under själva texten direkt i dokumentet. Chattfunktionen kan användas för att hjälpa en elev som fastnat vidare med texten. Det är ju inte alla elever som uppskattar lärare som hänger över axeln på dem för att stötta i skrivprocessen. Jag har provat att dela ett dokument med en elev och för mig var det den ultimata undervisningssituationen. Jag bara satt där och njöt av att se min elevs text växa fram på skärmen och av att kunna hoppa in med vägledande frågor när jag märkte att hen fastnade. Självklart kan man inte finnas med på det viset med alla elever samtidigt men kanske ibland där det behövs.

Prova att dela ett dokument i lärargruppen när ni ska samarbeta för att ta fram en handlingsplan, LPP etc. Alla kan vara med och skriva, radera, ändra och ni behöver inte ens vara i samma rum vid samma tid för att kunna samarbeta.

Google Formulär är ett formulär där du själv väljer vilken typ av frågor som ska finnas med, allt från kryssrutor till skala till plats för korta eller långa svar. Du väljer enkelt vilken design du vill att formuläret ska ha. Länken till formuläret kan du maila ut eller dela på annat sätt. När svaren kommer in sparas de automatiskt i ett kalkylark och du kan utan att anstränga dig alls få fram diagram över svaren. Jag har provat formulär till

  • Mina elevutvärderingar av tyskan förra terminen.
  • Elevernas svar på frågor kring en gemensam bok vi läste. Jag delade upp frågorna i fyra olika formulär som skulle besvaras efter ett visst antal sidor i boken. Svaren ploppade in i kalkylarket som fungerar ungefär som Excel. Därifrån kunde jag sedan, om jag ville, få fram en pdf för utskrift.
  • Inbjudan till vårt föräldramöte. Hur många kommer? Vad vill ni prata om?
  • Check att svara på efter att eleverna har sett en av mina flippade genomgångar. De ser filmen och svarar sedan på 1. Hur mycket förstod du? 2. Vad vill du veta mer om? 3. Eventuell uppgift som fanns med i filmen.

Tidsbesparande, enkelt, snyggt och ingen mer risk för att papper ska försvinna.

Google+ är Googles försök att efterlikna Facebook. Man kan skapa grupper (t.ex. en grupp för en klass eller för ett projekt inom personalen), cirklar där man ”klumpar ihop” sina vänner i olika kategorier för att enkelt kunna dela information, länkar, statusuppdateringar, dokument med berörda personer. Alla elever har kanske inte Facebook och det känns inte helt rätt att tvinga en elev att skapa Facebookkonto för att kunna följa med det som händer i skolan. Google+ känns därför lämpligare i skolsammanhang. (Säger jag som har både mentorsklassen och tyskeleverna i grupper på Facebook… men i framtiden kanske Google+ är ett bättre alternativ. Man lär så länge man lever och tur är väl det).

Gmail är Googles eget mailsystem. När man skapar ett Googlekonto skapar man samtidigt en gmail som man även kan använda för att få en youtubekanal. Bara en sån sak!

Kalender är också användbart. Dela en kalender med din mentorsklass och lägg in provdatum och andra aktiviteter så ploppar det upp i elevernas kalendrar (vilka förstås finns i deras iPads).

Ser du vad mycket bra man kan hitta på? Nu till något som jag tidigare hade hört talas om men inte förstått förrän jag pratade med rätt personer på SETT-mässan (Tack till Daniel Johansson på Learnit24 och Michael Gumowski på Online Partner). Alla dessa funktioner finns i ett samlat paket som Google har döpt till Google Apps for Education. Detta paket kan kopplas till befintliga elevlistor och det är i princip gratis. Google Apps for Education blir då som den skolportal som vi i Eskilstuna ännu inte har (men har ett starkt behov av).

Min första kamp inför en-till-en-satsningen i Eskilstuna kommun var att lyfta fram fördelarna med iPads så att fler kunde förstå vilket fantastiskt verktyg det är och att vi därmed kunde få möjligheten att välja iPads till våra elever. Den kampen är nu vunnen! Min nästa kamp blir att se till att Google Apps for Education blir en verklighet åtminstone på min skola men gärna i hela kommunen. Jag är helt bombsäker på att funktionerna som Google erbjuder bidrar till att förstärka den skapa-dela-kommunicera-kulturen som jag vet främjar lärande.

Vad säger ni? Vill ni testa? Jag har skapat ett dokument som är öppet för dig att redigera. In och skriv en liten hälsning!

https://docs.google.com/document/d/1PLz7E4NxhfZzLb_C0D5SZimyLdWTLN4Dfqeb-s6T11w/edit?usp=sharing

Kram på er!

Cecilia

Tysksjuornas Berlinfilm

I läroboken Das Dach 2 som jag använder med sjuorna finns en text om Berlin som jag har använt för ett längre projekt där eleverna fått välja en sevärdhet i Berlin som de skrivit en text om och redovisat.

Förra årets sjuor skrev sina redovisningar på den här bloggen.

 

Det här årets sjuor råkade ut för lärarens nyförälskelse i appen Puppet Pals så de gjorde en film tillsammans. Uppgiften var att de skulle låtsas att de befann sig vid sevärdheten på plats i Berlin. Där skulle en dialog utspelas. Vi arbetade i ordningen 1. förstå texten i läroboken och eventuellt hitta mer information 2. skriva text 3. få respons och bearbeta text 4. spela in filmen.

Jag satte ihop alla gruppers filmklipp till en hel film i appen iMovie och för att hotta upp filmen lite och göra den lite tokrolig gjorde jag en trailer med hjälp av trailerfunktionen som finns i iMovie. Så här blev filmen:

Om valet inför en-till-en: Dator vs iPad

Det bubblar bland Eskilstunas högstadielärare just nu. På onsdag ska skolornas handlingsplaner inför en-till-en-satsningen vara inskickade till förvaltningsledningen. Det ska beskrivas vad som ska göras, vilka mål som ska nås, vad som ska bli bättre av satsningen, hur förankringen ser ut hos elever och lärare och vilken skillnad man hoppas kunna se om ett år. Valet av digital enhet ska beskrivas och motiveras.

För mig och min skola är valet självklart. Det är iPads som gäller. Av skolans fyra arbetslag är tre helt övertygade om att det är iPads vi vill ha och det fjärde ser fördelarna men vill ha svar på hur vissa tekniska problem kan lösas. Att valet är så självklart för oss beror förstås på att vi har haft förmånen att testa iPads med våra sjuor under en halv termin per klass. Testperioderna gav mersmak och därför har nu alla lärare på högstadiet en egen iPad att upptäcka tillsammans med sina klasser.

Jag har tidigare beskrivit hur min iPad har förändrat min undervisning här och hur jag tänker inför en-till-en-satsningen här.

Om du vill veta mer om iPads i undervisningen på högstadiet rekommenderar jag dig att se en film och läsa två artiklar. Här är en film från 15 april 2012 från Ebba Petterssons privatskola. De var bland de första skolorna i landet att använda iPads. Filmen är inspelad när de har använt iPadsen ett halvår med eleverna.

Mikael Parknäs är rektor på Smedingeskolan i Kungsbacka. Han har skrivit två artiklar om övergången från dator till iPad på högstadiet.

Dator eller platta – det är frågan

Det blev platta till alla!

Jag slängde ut en fråga i facebookgruppen Ipads i skola och förskola och fick kontakt med både Mikael Parknäs och Jennie Bjälkenborn som har provat iPads. De håller med mig om att iPadsen utvecklar undervisningen. Det är viktigt.

 

 

 

Vissa tekniska problem måste lösas för att det ska gå så smidigt som möjligt att använda iPads. Det ena är utskriftsmöjligheterna. Det går att skriva ut men nätet behöver anpassas för det. Under tiden hittar vi andra alternativ. Vi funderar på om eleverna ens måste skriva ut när de istället delar dokument och mappar med läraren digitalt. Man kan ställa en dator med skrivare i biblioteket och låta eleverna maila dit för att skriva ut vid behov. Det andra problemet handlar om att ett fåtal elever tycker att det är svårt att skriva direkt på iPaden. Vi behöver alltså se till att det finns några trådlösa tangentbord att tillgå.

Slutligen finns det ett argument som vi inte har pratat så mycket om. Egentligen hade valet mellan iPad och dator kunnat baseras på detta enda argument som bara består av två ord: PEDAGOGERNA STRÅLAR. Från förskolan till högstadiet. När jag hämtar min tvåårige son på förskolan träffar jag barnskötaren som berättar hur min son har suttit med sin jämnåriga kompis och pusslat på iPaden. De har pratat, hjälpts åt, samarbetat. ”Du kan trycka där!”. Pedagogen strålar. Jag hör förskolläraren som har hand om förskoleklassen på skolan berätta att det bara är ett fåtal barn som inte ljudar än. Det brukar vara flera. Barnen som har upptäckt ljudandet kan ”forsa på” och fortsätta utvecklas med hjälp av iPaden medan hon kan ägna sig mer åt barnen som behöver mer lärartid. Hon berättar och hon strålar. I matsalen uppstår spontandiskussioner bland spagetti och brödsmulor: ”Hur var det nu man gjorde…?” ”Jag hittade en helt suverän app! Du måste testa!” ”Jag har skapat en hemsida!”. Det finns en upptäckarlust även bland lärarna. De delar med sig, visar, frågar, funderar. De strålar.

Jag tänker så här. Barn och ungdomar är värda att få undervisas av pedagoger som strålar. Vad det är som får pedagogerna att stråla är i sig egentligen inte intressant. Det är strålandet som är det viktiga. Strålandet sprider glädje, nyfikenhet, skapar lust och motivation, en vilja att lära. Om det finns en materiell pryl som kan få pedagoger att stråla så se till att fixa den prylen. Lös problem om det finns problem och se möjligheterna. På min skola strålar vi just nu för att vi har upptäckt fördelarna med iPads. Därför väljer vi iPads inför en-till-en-satsningen.

Hälsningar från en lärare som faktiskt iPadstrålar så mycket att jag ibland tenderar att bubbla över. Fråga mina elever om ni inte tror mig 🙂

Puppet Pals – såå rolig app!

En av mina favoritappar till iPad är Puppet Pals HD. Med risk för att låta klyschig… bara fantasin sätter gränserna för vad man kan hitta på med Puppet Pals. Appen kan du ladda ned här.

Jag har gjort en introduktion till hur man kan använda Puppet Pals i undervisningen.

Om du vill lära dig mer om hur själva appen fungerar kan du se den här filmen:

Pappas appar har recenserat appen här.

Lycka till!

När eleverna får bestämma

Jag tror på att låta eleverna vara med och påverka undervisningen. Själva påverkandet verkar i sig utveckla den metakognitiva förmågan hos eleverna. De blir medvetna om hur de lär sig bäst och de tar större ansvar för sin inlärning. Dessutom verkar de ha roligare under tiden som de lär sig om de själva har fått vara med och påverka. Ett exempel från mitt klassrum:
Jag har en tanke om att jag vill göra ett projekt utanför läroboken med mina tyskåttor. Kapitlet som vi nyss har avslutat handlar om vintersport.
”Jag tycker att det är dags att vi gör ett litet projekt av något slag. Eftersom vi har jobbat med kapitlet om vinter och sport tänkte jag att projektet skulle handla om något sådant. Muntlig eller skriftlig uppgift spelar ingen roll. Ni bestämmer uppgift och utförande så bestämmer jag bedömningen. Brainstorming fem minuter!”.
Ett milt kaos utbryter i klassrummet. Efter fem minuter sammanfattar jag alla tankar på tavlan. Först kommer de klassiska skoluppgifterna:
”Alla kan väl bara skriva om en idrottsman och göra en plansch eller nåt”. (Entusiasm inte riktigt på topp)
”Man kanske kan berätta om sin favoritsport?” (Lite entusiasm från några… de som har en favoritsport, antar jag)
Jag lägger mig i: ”Men en plansch… är inte det lite tråkigt? Vem ska se den?” Någon annan lägger sig i: ”Tänk om man inte har någon favoritsport då? Man kanske inte ens gillar sport!”.
Vi stryker och ändrar och funderar vidare. Det verkar som om vi inte riktigt kan komma överens. Jag fortsätter: ”Men måste alla göra exakt samma då? Om ni har olika intressen, kan man inte göra en uppgift som låter alla få jobba med olika saker? Ärligt talat spelar det inte ens någon roll för mig om det handlar om vinter eller sport, bara det handlar om tyska på något sätt!”.
Diskussionen fortsätter. Till slut har vi kommit fram till vad vi ska arbeta med de närmaste lektionerna. Vi ska göra ett nyhetsprogram. Det ska finnas inrikes- och utrikesnyheter, sport och väder. En recension av Call of Duty: Black Ops 2 förstås. Någon som leder nyhetssändningen. Det ska filmas med min mobil eller padda. Två anmäler sig frivilliga som redigerare. Texter ska skrivas, lämnas in för respons och sedan bearbetas. Man får arbeta tillsammans och hjälpas åt. Mer entusiasm nu än när diskussionen påbörjades för tjugo minuter sedan. De sätter igång med sina olika uppdrag.
Det är sedan mitt jobb kommer in. Hur kan jag nu hjälpa dem vidare? Jag skriver ihop en planering med centralt innehåll, mål för undervisningen och bedömningsgrunder. Bedömningen funderar jag länge kring. Det är alltid svårt att bedöma uppgifter som görs i grupp när man inte vet vem som gör vad. ”Men so what?” tänker jag först. ”Huvudsaken är väl att de lär sig?” Sedan bestämmer jag mig för att arbetet ska avslutas med en självvärdering. De får själva markera i matrisen hur långt de tycker att de har nått när det gäller att skriva på tyska och bearbeta texten, under ledning av mig naturligtvis.

Här är slutresultatet. En stor applåd för…. tyskåttorna!! 🙂

Rent tekniskt är filmen gjord så här: Alla utom en grupp använde min iPad och appen Puppet Pal för att spela in filmen. Jag återkommer till Puppet Pal i ett annat blogginlägg eftersom det är en stor favvo! Jag exporterade alla filmsnuttarna till bildrullen, infogade dem i iMovie där jag lade på musik, övergångar och infogade intro- och avslutningsbilder. Gruppen som gjorde en recension av Call of Duty nöjde sig inte med Puppet Pal eftersom de ville få med en skärminspelning där de själva spelade och visade delar av spelet. Jag laddade därför upp den halvfärdiga filmen på youtube och skickade länken till killarna som sedan klippte ihop filmen med sin egen skärminspelning och lade på sina egna röster. Det var det hela!

Cecilia beskriver IT-läget i kommunen. Del 4.

Här kommer den sista delen av min beskrivning av IT-läget i kommunen.

Del 4. Så här önskar jag att IKT-stödet till mig som pedagog skulle fungera

Det mesta jag undrar om mina digitala verktyg tar jag reda på själv via facebookgrupper och andra forum på nätet. Jag har möjlighet att göra det eftersom jag redan har så mycket kunskap och erfarenhet av att använda tekniken. Men för att alla mina kollegor ska kunna utveckla sin undervisning med hjälp av dessa digitala verktyg krävs stöd. Jag hoppas och tror att satsningen med hjälp av LearnIT24 kan ge det stödet. Så här tänker i alla fall jag:

Alla som arbetar med IT i kommunen måste vara i framkant när det gäller all IT. Man kan inte få ha egna personliga åsikter om windowsmiljöer och appleproblem. Facebookgruppen iPads i skola och förskola har idag 6450 medlemmar. Där borde alla IT-människor i kommunen finnas med.

Jag får höra talas om ”bring your own device”. Som jag förstår det menar man att alla har eget ansvar för sin egen enhet och att kommunens IT-ansvariga står för drift av nätet. Jag kan köpa det till viss del. Men jag köper det inte om ”bring your own device” egentligen innebär ”ta med dig vilken enhet du vill men vi tänker bara ge stöd för windows och office, resten får du klara själv”. För så känns det idag. Sedan tror jag alldeles säkert att pedagoger måste kunna kontakta någon som vet mer för att få hjälp. Vi hjälper varandra på skolorna men stöd måste ändå finnas i form av en IT-avdelning som vet vad de pratar om.

När en pedagog kommer med önskemål om program att ladda ned ska man inte få ett nej innan den pedagogiska vinsten är ställd mot de eventuella tekniska eller ekonomiska problem som finns. Tack.

Så där. Det var allt för mig om mina tankar kring IT-läget just nu. Tack och bock!