Att skriva ett omdöme om en bok

Vår absolut sista uppgift till boken Så har jag det nu var att skriva ett omdöme om boken. Jag introducerade uppgiften med att ”tiden för tre lingon av fem är över och nu behöver vi titta på hur vi kan utveckla hur vi skriver omdömen om böcker”.

Det som är så bra med att skriva ett utförligt omdöme om en bok är att man inte alls behöver ha gillat boken för att kunna uttrycka tankar om den. Ibland har man kanske ännu lättare att sätta ord på sina tankar när man har en negativ läsupplevelse att dela med sig av. Omdömet består dessutom av så mycket som inte är av värderande art utan mer beskrivande och det ville jag att eleverna skulle få upp ögonen för.

Jag började med en kort föreläsning om hur man skriver ett omdöme. Till detta använde jag presentationen nedan. För att få en högre delaktighet bland eleverna har jag lagt in några slides från Pear Deck vilket är ett tillägg till Google Presentationer som tillåter mig att låta eleverna skriva sina reflektioner direkt i presentationen (mycket bra grej, det kommer ett blogginlägg om detta senare). Jag kollade av deras förkunskaper, föreläste, lät dem skriva ett eget omdöme och avslutade sedan med att de fick skriva ned vad de hade lärt sig under lektionen.

Vad de tyckte om boken? Här ser du några exempel:

Exempel 1

Nu har vi läst boken (Så har jag det nu ) i flera veckor, och från början var jag lite osäker vad jag tyckte om den. För den verkade handla om så tråkiga saker, som krig till exempel. Men nu när vi har läst ut hela och man fått en överblick över allt som skett, så är jag förvånansvärt glad att jag fick höra dess historia och lära känna dess karaktärer.

Denna bok är inte som en ”vanlig” bok jag brukar läsa, den här boken har starkare känslor. Som man kan se t.ex. när Daisy nådde fram till huset där hon mötte alla sönderslitna kroppar och mätta rävar.Då fick man på riktigt en stark bild i huvet, som höll sig kvar ganska länge. Av hur fort och fel, allt kan gå.

En annan händelse som fick mig att häpna var när hon träffade Edmund för första gången efter kriget. Och han var då helt tagen av allt han varit med om. Då fick jag en sån stark känsla blandat av ilska och sorg. För att det var så synd om honom, hela hans liv (och många andras förstås) var förstörda. Och han kommer aldrig att glömma detta, det kommer alltid att vara där.

Språket i denna bok har vi pratat mycket om. Författaren har varit så duktig på att skriva att det blir lite krångligt att förstå. Hela boken är skriven som en dagbok. Som Daisy har varit med om, och sedan skriver ner efter kriget. Kanske när hon är hemma hos Piper, Jonathan, Osbert och Edmund.

En annan sak författaren också gör är att sätta stora bokstäver när någon t.ex. ska prata. Då brukar det se ut så här: Daisy det är mat

Och ibland kan hon även lägga till apostrofer så här: ”Daisy det är mat”

Man vet liksom aldrig vad hon riktigt menar.

Det fanns många budskap i denna boken, ett som jag kommer att tänka på är Att man aldrig vet vad som händer. Livet kan ändras jättesnabbt. I deras fall så skilde kriget dom åt, och dom fick aldrig vara ”Barn” och ”Ungdomar”.

Denna boken var jättespännande, och jag ska verkligen rekommendera den till mina lässugna vänner.

Exempel 2

Jag tyckte att boken var en blandning av bra och dålig för att den gav ut ett väldigt bra budskap men var väldigt svår att förstå och gillar inte böcker så det var inte så intressant.

En del som var speciellt var när del 2 kom och det var 6 år senare. Den var så konstig för man fatta ingenting och man hade så många frågor och man kunde knappt koncentrera sig på texten av att hon helt plötsligt var i New York igen och man undra hur hon kom tillbaka osv.

Språket i boken var väldigt detaljerad ibland och det gjorde så man inte hängde med och ibland  var texten mindre detaljerad då fick man upp bilder i huvudet och mer av en känsla. Det är bra att en bok är detaljerad så man får en riktig bild i huvudet men en för detaljerad text vill man bara sluta läsa. Om jag skulle läst denna själv skulle jag sluta läst på andra kapitlet.

Bokens budskap var det som gjorde så jag blev iallafall lite intresserad och budskapen för mig var att den ville visa hur hemsk ett krig är genom att förklara blodiga kroppar och hur de kände som till exempel ”mitt hjärta kändes som bly eller sten” som Daisy sa i boken efter en sån händelse. Den vill också meddela om hur man gör när det blir ett krig och vad som kan hända för att krig händer faktiskt ganska ofta och det är väldigt sorgligt. Sen gav den en liten glimt på att även hur man ser ut eller mår kan man klara det, de visa det  genom att Daisy var väldigt smal och mådde dåligt men hon överlevde kriget ändå och det var många människor som var normalviktiga och mådde bra som dog och det beror på att vi är människor, inte normer.

Tonåringar behöver inte heller ha vuxen hela tiden för att klara sig, vi är kloka (iallafall de som inte gör dumma saker) och det var ett annat budskap. Sen att aldrig ge upp även om man är så säker på att allt kommer gå fel, ett exempel på det var när Daisy tänkte ”Vi kunde inte fortsätta. vi fortsatte.”.

/Cecilia

Vi gör en bokspelspod! – Näst sista uppgiften till Så har jag det nu

Så har jag det nu är utläst. Sista meningen alltså… wowrysningar!

En avslutande uppgift ville jag få till, en uppgift som inte skulle vara i form av att skriva utan istället att prata. Ett boksamtal på något vis, men kunde jag få till någon häftig liten twist på det hela? En bokspelspod fick det bli. Jag författade några frågor som jag ville att eleverna skulle besvara och skapade med hjälp av Canva en spelplan. Reglerna är enkla: Man börjar vid boken till vänster och tar sig sedan med hjälp av pilarna till boken till höger.

Böcker påverkar olika människor på olika sätt. Vilka delar minns ni mest från boken- Varför gjort just dessa delar intryck på er, tror ni- (1).png

Jag delade in eleverna i grupper om fyra. Vi pratade om vad man behöver tänka på när man samtalar och kopplade ihop det med att utveckla resonemang som vi nyligen hade tränat på.

För att det hela skulle bli en bokspelspod och inte bara ett spel om en bok var vi förstås tvungna att spela in samtalet. En elev per grupp öppnade bilden med spelplanen digitalt i sin dator och gjorde sedan en skärminspelning. Samtalet sparades och laddades upp i vår skolportal.

Nu när eleverna hade fått chansen att bearbeta sin läsupplevelse med varandra var de redo att skriva ett utförligt omdöme om boken. Mer om det i nästa inlägg.

Må så gott!

/Cecilia

Vi utvecklar svaren även i det lilla

Kapitel 26 är ett händelserikt kapitel i Så har jag det nu. Efter läsningen fick eleverna vara med och tycka till om vilka frågor de skulle vilja skriva om. Vi enades om:

  • Hur tror du att Daisy kände och tänkte när hon såg rävarna?
  • Hur kommer det sig att Daisy beskriver sitt hjärta som bly eller sten?
  • Hur tror du att Daisy kände sig när hon kom tillbaka till fårhuset?

Enskilt skrivande i läsdokumentet.

Nästa lektion hade jag anonymiserat och kopierat alla elevers svar på Hur kommer det sig att Daisy beskriver sitt hjärta som bly eller sten?  Vi tittade snabbt på svaren och insåg att de var olika långa. Ett långt svar är förstås inte alltid ett bättre svar men många gånger har de längre svaren större möjlighet att bli bättre i alla fall. Vi såg därefter filmen från Orka Plugga om att utveckla ett resonemang i svenska. Jag delade in eleverna i grupper, gav dem fem lappar med svar och bad dem att välja ut tre av lapparna som de skulle försöka utveckla så långt de bara kunde. Den här stödstrukturen var tänkt att hjälpa dem:

Skärmklipp utveckla svaren

 

Efter en halvtimme såg det ut så här:

Så har jag det utveckla svaren

Grupperna upplöstes och var och en gick tillbaka till sitt eget dokument, kopierade sina egna svar och klistrade in dem nedanför originalsvaren och så skrev de vidare och utvecklade sina egna svar så långt de kunde.

Resultatet? När vi hade kommit så långt att grupperna var indelade och det första vadskavigöraegentligenkaoset hade lagt sig hörde jag flera goda samtal i klassrummet. När jag läser de egna utvecklade svaren i läsdokumentet ser jag att en hel del har skrivit längre och mer utvecklat. Det här med resonemang är inte helt enkelt så därför får vi se till att träna på det ofta, även i det lilla.

/Cecilia

Språket i Så har jag det nu – både fantastiskt och krångligt

Jag skulle inte klassa Meg Rosoffs bok Så har jag det nu som en enkel eller lättläst bok och det kräver sitt tålamod för mina sjuor att ta sig igenom texten. Mestadels högläser jag boken och det är en uppgift som kräver tålamod även av mig. Meningarna är långa och man behöver planera in sina andningspauser väl. Att språket är så pass komplicerat gör att vi får naturliga tillfällen att prata om det. Vi funderar över skiljetecknens betydelse, vad som händer när man skriver ett ord med VERSALER eller låter en Mening Få Inledande Versala Begynnelsebokstäver. En lektion bad jag eleverna lyssna extra noga efter nästa punkt när jag läste den här meningen:

Alla pratade förstås om matbrist och att stänga av allmänna kommunikationer och att kalla in alla arbetsföra karlar, och i stort sett allt Jämmer och Elände som man bara kunde komma på under den begränsade tiden flöt upp till ytan, och på radion talade de med allvarstyngda röster och frågade varenda kotte som de lyckades släpa in från gatan Om Det Här Betydde Krig och sedan tvingades vi lyssna till hur alla allvarstyngda experter låtsades veta vad som var på gång när vilken som helst av dem skulle ha offrat sin vänstra arm för att känna till fälttågsplanen.

Lång mening ur Meg Rosoffs Så har jag det nu

Alla skrev sedan av meningen i sina läsdokument och provade att sätta ut skiljetecken och stora bokstäver för att dela upp den superlånga meningen i flera kortare. Vi markerade alla förslag på tavlan och fick se att det går att dela upp meningar på lite olika sätt. Något att fundera över när vi själva skriver med andra ord.

Ha det bra!

/Cecilia

#BookSnaps ger texten mening

För att träna på att göra textkopplingar använder vi ibland oss av #BookSnaps. Konceptet och tanken bakom snapsen är egentligen samma som citatcollagen men här har vi ett snabbare arbetssätt med färre moment. Idén har jag inte kommit på själv. Sök på #booksnap i sociala medier så får du en massa träffar.

IMG_1180
Mitt exempel på #BookSnap.

Arbetet går helt enkelt till så att jag högläser och eleverna sitter med boken framför sig på datorskärmen och Snapchat redo på mobilen. När de reagerar på något som jag läser tar de ett foto av boken, markerar citatet och skriver sin tanke. Snapen sparas ned i mobilen och delas sedan. Jag brukar låta dem dela sina snaps anonymt i en Padlet och också genom skolportalen på något vis så att jag får se vem som tänker vad.

Ha det bra!

Cecilia

Text-tanke blir till citatcollage

Vi har pratat om att göra kopplingar till sig själv när man läser en text och för att lyfta detta lite extra och göra någonting kreativt skapade vi citatcollage.

 

Uppgiften för mina sjuor var att välja ett citat från boken som vi läser, Så har jag det nu av Meg Rosoff, och skriva ned en tanke om citatet. Både citat och tanke skulle sedan sättas ihop till ett citatcollage och till detta använde vi Canva. De färdiga bilderna publicerades i denna Padlet:

Made with Padlet

 

Ha en fin dag!

/Cecilia

Det är inte snällt att använda uttrycket om dåliga äpplen när man pratar om personer. Jag tror att lärarna menade Daisy och hennes kompis Leah och att de påstår att det är Daisys och Leahs fel att det blir s.png

Vi läser och undrar – Att ställa frågor till en text

FRÅGOR.jpg

När en van läsare läser en text ställer hen hela tiden frågor till sig själv för att förstå texten. En ovan läsare gör inte det naturligt och därför behöver vi träna på det i skolan. Här beskriver jag hur jag bygger in läsförståelsestrategin Att ställa frågor i min högläsning.

Jag inleder med att visa ett kort filmklipp om lässtrategin Att ställa frågor. Klippet kommer från UR och ska vara riktat mot 7-9. Det är lite roligt och fungerar som uppmärksamhetsfångare men inte direkt som förklaring av strategin. Förklaringen märker jag att jag själv måste stå för så då pratar vi om hur frågor kan utformas och vad man kan ha frågor om. Ord, språk, handling. Högt och lågt, från stort till smått.

När jag påbörjar min högläsning har eleverna sina läsdokument öppna. De skriver ned alla frågor som dyker upp. Efter endast ett kapitel stannar jag och säger något i stil med att “Nu sitter en del av er och skriver en hel massa frågor och en del av er sitter och undrar vad alla andra håller på med. Helt okej! Nu ska vi lära av varandra”.

Jag använder Socrative och låter eleverna klistra in sina frågor så att de projiceras på tavlan. Jag läser upp alla frågor och pratar kort om dem, inte för att besvara frågorna utan för att få syn på vilka frågor man kan ställa. När jag sedan fortsätter min läsning ser jag att det är fler elever som har förstått vad uppgiften egentligen går ut på. Jag laddar ner Socrativefilen till Excel och tar bort allas namn och eventuella ovidkommande kommentarer innan jag sparar som en pdf och laddar upp filen i vår gemensamma tankekarta.

Det är intressant att se hur många av elevernas frågor som inleds med Varför? Jag tänker på Aidan Chambers modell för boksamtal där varför-frågan i stort sett är förbjuden och funderar på om den verkligen är så laddad. Jag undrar också varför när jag läser. För mig är varför drivande och inte ifrågasättande. Hm… jag ska klura vidare på det.

Ha det bra!

/Cecilia

Högläsningen för oss djupare in i texten

book-1014197_1920

Läsa högt för tonåringar? Som redan kan läsa? Varför då?

Att högläsa är en konst. Det handlar inte om att bara läsa högt utan det handlar om en högst planerad läsning med målet att vägleda eleverna in i en djupare läsförståelse. Ibland när jag högläser låtsas jag att jag är Anne-Marie Körling 🙂 Hon är en förebild vad gäller läsundervisning. Om du har möjlighet att lyssna på henne när hon föreläser så gör det! Läs hennes bok Den meningsfulla högläsningen också.

Min högläsningsbok är fullklottrad med ord som jag har ringat in eller saker som till exempel KONSTPAUS skrivet i marginalen eller post it-lappar som sticker ut. Stoppen som jag gör vid klottret är oftast uttänkta i förväg. Så här kan det se ut:

Smaka på ordet-stopp
Jag: ”Saker som har med fredsprocessen att göra”. Kan ni säga ”fredsprocessen”?
Alla: Fredsprocessen.
Jag: Tack!

Kluriga ord eller uttryck-stopp
Jag: ”eftersom han inte precis var den vassaste kniven i lådan”. Vadå vassaste kniven? Kan vi några andra uttryck som betyder ungefär samma sak?
Någon: Han är nog lite dum.
Jag: Precis. Man kan säga att man inte har alla hästar hemma eller att hissen inte går ända upp till exempel.

Jag: Ni förstår att det inte är så snällt att säga så till varandra, va? 🙂

Gestalta ordet-stopp
Jag: ”log förläget”. Kan ni le förläget?
(Det visade sig att de inte kunde le förläget eftersom de inte visste vad förläget betyder så då fick vi prata om det också.)

Kopplingar-stopp
Jag: Åh, det här får mig att tänka på en gång när jag…. eller Det här får mig att tänka på när barnen i Bullerbyn sov på höskullen eller Kan vi någon annan berättelse där det finns en elak styvmor? eller När de säger ”förra kriget” tror jag att de menar andra världskriget. Vad tror ni?

Det här är nog något viktigt för fortsättningen-stopp
Jag: Det här känns viktigt. Vad tror ni? Jag tycker att vi ska komma ihåg den här meningen lite extra.

Poletten ramlar ner-stopp
Jag: Aha, nu förstår jag! Kommer ni ihåg när vi läste att…. Det var alltså därför som… Aha!

Prata snabbt med varandra-stopp
Jag: Vänd dig till din kompis och prata om det vi just har hört.

Oups, eleverna håller på att somna-stopp
Jag: *hittar på vad som helst för att de ska bli aktiva en stund

Mönster-stopp
Jag: Vänta nu… nu är ögonen beskrivna så där ingående igen. Vilken betydelse har egentligen ögonen i den här boken? Vi försöker vara lite extra uppmärksamma på just ögonen nu när jag läser vidare.

Lyssna nu extra noga-stopp
Jag: Nu kommer en mening som jag vill att ni lyssnar extra noga på: ”…”

Lägg märke till språket-stopp
Jag: Ser ni att författaren har skrivit det här ordet med VERSALER? Vilken skillnad gör det för dig när du läser ordet?

Vilken fantastisk beskrivning-stopp
Jag: Den här beskrivningen gjorde att jag verkligen kunde se framför mig hur det ser ut där de är. Jag läser en gång till, vad får ni för bild i huvudet? Vad kan vi lära oss av sättet hon beskriver miljön på?

 
Så där håller vi på. Läser och pratar och stoppar och tänker och läser vidare. Ibland blir det vilda diskussioner, andra gånger är det mest jag som tänker högt. Det händer att vi behöver stoppa så länge så att alla hinner skriva ned sina tankar och kanske dela texten digitalt så att vi alla får se vad vi alla tänker också innan vi går vidare. Det finns lektioner med många stopp och det finns lektioner med få. Ibland behöver vi bara få njuta av texten. Då gör vi det.

Det är det här som är högläsning för mig. Inte att eleverna ”slipper läsa själva” utan att jag på mitt milda sätt tvingar in dem i en helt annan sorts läsupplevelse än om de bara hade läst boken på egen hand.  För hur ska man kunna bli bättre på läsförståelse om ingen visar hur?

Ta hand om dig!

/Cecilia

Introduktion av Så har jag det nu

I år undervisar jag två sjuor i svenska och båda grupperna läser just nu Meg Rosoffs bok Så har jag det nu. Jag har tidigare beskrivit att böcker måste introduceras med dunder och brak och så även nu. Hur jag valde att introducera boken för klasserna beskriver jag i det här inlägget.

Först några ord om bokvalet. Alla böcker som vi väljer att lyfta in i klassrummet behöver vara noga utvalda och det gäller kanske särskilt den första boken vi läser tillsammans eftersom den ofta väljs redan innan man har träffat gruppen. Jag ville ha en aktuell bok, gärna en som nyligen fått en utmärkelse av något slag som en slags kvalitetsstämpel. Boken skulle vara neutral och ingen typisk tjej- eller killbok (om det nu ens finns sådana). Svårighetsgraden fick gärna vara mer utmanande än en bok som jag skulle rekommendera till enskild elev. Jag ville ha en bok som inte var förutsägbar utan hellre en där man ställer sig många frågor under läsningen för att hänga med i handlingen. Onaturlighet kanske, men inte för mycket. En bok som var spännande och innehållsrik med mycket att diskutera. Gärna något utmärkande drag också, något otypiskt som vi skulle kunna reagera på. Under sommaren lät jag mig inspireras av Läsrörelsens projektskrift Berättelser som förändrar. Flera av böckerna hade jag läst tidigare men Så har jag det nu var ny för mig. Boken bet tag direkt. Den fick det bli.

Första lektionen och dunder och brak skulle alltså skapas. Omslaget är alltid tacksamt att använda när vi ska förespå handlingen. Vi läste titeln och omdömet på framsidan, pratade om vad utmärkelsen Årets ALMA-pristagare 2016 står för. Vi tittade på bilden och fantiserade, först i par och sedan tillsammans.

Framsidan Så har jag det nu

Tankar som kom fram var bland annat:

  • En tjej som rymmer hemifrån
  • Ny värld
  • Det känns dåligt
  • Hon är nog självmordsbenägen
  • Hon har gått till sitt livs slut
  • Det känns som Hungerspelen
  • Stängslet betyder nog att hon är fängslad
  • Gången visar rakt åt helvete
  • Gången visar att det är ljust på andra sidan
  • Boken känns spännande
  • Det känns som att hon är ledsen och boken är sorglig
  • Hon är vilse
  • Hur vet vi att det är en hon?
  • Man blir indragen i framsidan
  • Det är två bilder i en
  • Hon är deprimerad

Alla tankar lyftes fram utan värdering och jag lät eleverna bemöta varandras tankar utan att direkt bestrida dem. Jag ville förmedla att man inte kan ha fel utan alla tankar är välkomna.

Vi gick vidare och tittade på en trailer till filmen How I live now som är baserad på boken. Här tändes fler nyfikna ögon.

Jag läste baksidestexten högt och därefter skrev eleverna ned vad de tror att boken kommer att handla om i sitt läsdokument.

Efter lektionen läste jag igenom allas tankar i läsdokumentet och sammanfattade det i klassens tankekarta. Eftersom jag läser samma bok med två klasser hjälper tankekartan mig också att komma ihåg vilken klass det var som diskuterade kring vad. Detta utgjorde en naturlig inledning av följande lektion.

Bollen var i rullning och boken var introducerad. Nästa lektion börjar läsningen på riktigt!

/Cecilia