Jag skulle inte klassa Meg Rosoffs bok Så har jag det nu som en enkel eller lättläst bok och det kräver sitt tålamod för mina sjuor att ta sig igenom texten. Mestadels högläser jag boken och det är en uppgift som kräver tålamod även av mig. Meningarna är långa och man behöver planera in sina andningspauser väl. Att språket är så pass komplicerat gör att vi får naturliga tillfällen att prata om det. Vi funderar över skiljetecknens betydelse, vad som händer när man skriver ett ord med VERSALER eller låter en Mening Få Inledande Versala Begynnelsebokstäver. En lektion bad jag eleverna lyssna extra noga efter nästa punkt när jag läste den här meningen:

Alla pratade förstås om matbrist och att stänga av allmänna kommunikationer och att kalla in alla arbetsföra karlar, och i stort sett allt Jämmer och Elände som man bara kunde komma på under den begränsade tiden flöt upp till ytan, och på radion talade de med allvarstyngda röster och frågade varenda kotte som de lyckades släpa in från gatan Om Det Här Betydde Krig och sedan tvingades vi lyssna till hur alla allvarstyngda experter låtsades veta vad som var på gång när vilken som helst av dem skulle ha offrat sin vänstra arm för att känna till fälttågsplanen.

Lång mening ur Meg Rosoffs Så har jag det nu

Alla skrev sedan av meningen i sina läsdokument och provade att sätta ut skiljetecken och stora bokstäver för att dela upp den superlånga meningen i flera kortare. Vi markerade alla förslag på tavlan och fick se att det går att dela upp meningar på lite olika sätt. Något att fundera över när vi själva skriver med andra ord.

Ha det bra!

/Cecilia