I år undervisar jag två sjuor i svenska och båda grupperna läser just nu Meg Rosoffs bok Så har jag det nu. Jag har tidigare beskrivit att böcker måste introduceras med dunder och brak och så även nu. Hur jag valde att introducera boken för klasserna beskriver jag i det här inlägget.
Först några ord om bokvalet. Alla böcker som vi väljer att lyfta in i klassrummet behöver vara noga utvalda och det gäller kanske särskilt den första boken vi läser tillsammans eftersom den ofta väljs redan innan man har träffat gruppen. Jag ville ha en aktuell bok, gärna en som nyligen fått en utmärkelse av något slag som en slags kvalitetsstämpel. Boken skulle vara neutral och ingen typisk tjej- eller killbok (om det nu ens finns sådana). Svårighetsgraden fick gärna vara mer utmanande än en bok som jag skulle rekommendera till enskild elev. Jag ville ha en bok som inte var förutsägbar utan hellre en där man ställer sig många frågor under läsningen för att hänga med i handlingen. Onaturlighet kanske, men inte för mycket. En bok som var spännande och innehållsrik med mycket att diskutera. Gärna något utmärkande drag också, något otypiskt som vi skulle kunna reagera på. Under sommaren lät jag mig inspireras av Läsrörelsens projektskrift Berättelser som förändrar. Flera av böckerna hade jag läst tidigare men Så har jag det nu var ny för mig. Boken bet tag direkt. Den fick det bli.
Första lektionen och dunder och brak skulle alltså skapas. Omslaget är alltid tacksamt att använda när vi ska förespå handlingen. Vi läste titeln och omdömet på framsidan, pratade om vad utmärkelsen Årets ALMA-pristagare 2016 står för. Vi tittade på bilden och fantiserade, först i par och sedan tillsammans.
Tankar som kom fram var bland annat:
- En tjej som rymmer hemifrån
- Ny värld
- Det känns dåligt
- Hon är nog självmordsbenägen
- Hon har gått till sitt livs slut
- Det känns som Hungerspelen
- Stängslet betyder nog att hon är fängslad
- Gången visar rakt åt helvete
- Gången visar att det är ljust på andra sidan
- Boken känns spännande
- Det känns som att hon är ledsen och boken är sorglig
- Hon är vilse
- Hur vet vi att det är en hon?
- Man blir indragen i framsidan
- Det är två bilder i en
- Hon är deprimerad
Alla tankar lyftes fram utan värdering och jag lät eleverna bemöta varandras tankar utan att direkt bestrida dem. Jag ville förmedla att man inte kan ha fel utan alla tankar är välkomna.
Vi gick vidare och tittade på en trailer till filmen How I live now som är baserad på boken. Här tändes fler nyfikna ögon.
Jag läste baksidestexten högt och därefter skrev eleverna ned vad de tror att boken kommer att handla om i sitt läsdokument.
Efter lektionen läste jag igenom allas tankar i läsdokumentet och sammanfattade det i klassens tankekarta. Eftersom jag läser samma bok med två klasser hjälper tankekartan mig också att komma ihåg vilken klass det var som diskuterade kring vad. Detta utgjorde en naturlig inledning av följande lektion.
Bollen var i rullning och boken var introducerad. Nästa lektion börjar läsningen på riktigt!
/Cecilia
Åhh va häftigt och spännande det låter . Jag läser just nu Alex Dogboy med min sexor och det är verkligen en bra bok, mycket känslor. Jag blev verkligen nyfiken på denna bok också…tror du att den är för svår för en årskurs sex?
GillaGilla
Pingback: Vi utvecklar svaren även i det lilla – Cecilia Jalkebo
Pingback: Att skriva ett omdöme om en bok – Cecilia Jalkebo