Att skriva ett omdöme om en bok

Vår absolut sista uppgift till boken Så har jag det nu var att skriva ett omdöme om boken. Jag introducerade uppgiften med att ”tiden för tre lingon av fem är över och nu behöver vi titta på hur vi kan utveckla hur vi skriver omdömen om böcker”.

Det som är så bra med att skriva ett utförligt omdöme om en bok är att man inte alls behöver ha gillat boken för att kunna uttrycka tankar om den. Ibland har man kanske ännu lättare att sätta ord på sina tankar när man har en negativ läsupplevelse att dela med sig av. Omdömet består dessutom av så mycket som inte är av värderande art utan mer beskrivande och det ville jag att eleverna skulle få upp ögonen för.

Jag började med en kort föreläsning om hur man skriver ett omdöme. Till detta använde jag presentationen nedan. För att få en högre delaktighet bland eleverna har jag lagt in några slides från Pear Deck vilket är ett tillägg till Google Presentationer som tillåter mig att låta eleverna skriva sina reflektioner direkt i presentationen (mycket bra grej, det kommer ett blogginlägg om detta senare). Jag kollade av deras förkunskaper, föreläste, lät dem skriva ett eget omdöme och avslutade sedan med att de fick skriva ned vad de hade lärt sig under lektionen.

Vad de tyckte om boken? Här ser du några exempel:

Exempel 1

Nu har vi läst boken (Så har jag det nu ) i flera veckor, och från början var jag lite osäker vad jag tyckte om den. För den verkade handla om så tråkiga saker, som krig till exempel. Men nu när vi har läst ut hela och man fått en överblick över allt som skett, så är jag förvånansvärt glad att jag fick höra dess historia och lära känna dess karaktärer.

Denna bok är inte som en ”vanlig” bok jag brukar läsa, den här boken har starkare känslor. Som man kan se t.ex. när Daisy nådde fram till huset där hon mötte alla sönderslitna kroppar och mätta rävar.Då fick man på riktigt en stark bild i huvet, som höll sig kvar ganska länge. Av hur fort och fel, allt kan gå.

En annan händelse som fick mig att häpna var när hon träffade Edmund för första gången efter kriget. Och han var då helt tagen av allt han varit med om. Då fick jag en sån stark känsla blandat av ilska och sorg. För att det var så synd om honom, hela hans liv (och många andras förstås) var förstörda. Och han kommer aldrig att glömma detta, det kommer alltid att vara där.

Språket i denna bok har vi pratat mycket om. Författaren har varit så duktig på att skriva att det blir lite krångligt att förstå. Hela boken är skriven som en dagbok. Som Daisy har varit med om, och sedan skriver ner efter kriget. Kanske när hon är hemma hos Piper, Jonathan, Osbert och Edmund.

En annan sak författaren också gör är att sätta stora bokstäver när någon t.ex. ska prata. Då brukar det se ut så här: Daisy det är mat

Och ibland kan hon även lägga till apostrofer så här: ”Daisy det är mat”

Man vet liksom aldrig vad hon riktigt menar.

Det fanns många budskap i denna boken, ett som jag kommer att tänka på är Att man aldrig vet vad som händer. Livet kan ändras jättesnabbt. I deras fall så skilde kriget dom åt, och dom fick aldrig vara ”Barn” och ”Ungdomar”.

Denna boken var jättespännande, och jag ska verkligen rekommendera den till mina lässugna vänner.

Exempel 2

Jag tyckte att boken var en blandning av bra och dålig för att den gav ut ett väldigt bra budskap men var väldigt svår att förstå och gillar inte böcker så det var inte så intressant.

En del som var speciellt var när del 2 kom och det var 6 år senare. Den var så konstig för man fatta ingenting och man hade så många frågor och man kunde knappt koncentrera sig på texten av att hon helt plötsligt var i New York igen och man undra hur hon kom tillbaka osv.

Språket i boken var väldigt detaljerad ibland och det gjorde så man inte hängde med och ibland  var texten mindre detaljerad då fick man upp bilder i huvudet och mer av en känsla. Det är bra att en bok är detaljerad så man får en riktig bild i huvudet men en för detaljerad text vill man bara sluta läsa. Om jag skulle läst denna själv skulle jag sluta läst på andra kapitlet.

Bokens budskap var det som gjorde så jag blev iallafall lite intresserad och budskapen för mig var att den ville visa hur hemsk ett krig är genom att förklara blodiga kroppar och hur de kände som till exempel ”mitt hjärta kändes som bly eller sten” som Daisy sa i boken efter en sån händelse. Den vill också meddela om hur man gör när det blir ett krig och vad som kan hända för att krig händer faktiskt ganska ofta och det är väldigt sorgligt. Sen gav den en liten glimt på att även hur man ser ut eller mår kan man klara det, de visa det  genom att Daisy var väldigt smal och mådde dåligt men hon överlevde kriget ändå och det var många människor som var normalviktiga och mådde bra som dog och det beror på att vi är människor, inte normer.

Tonåringar behöver inte heller ha vuxen hela tiden för att klara sig, vi är kloka (iallafall de som inte gör dumma saker) och det var ett annat budskap. Sen att aldrig ge upp även om man är så säker på att allt kommer gå fel, ett exempel på det var när Daisy tänkte ”Vi kunde inte fortsätta. vi fortsatte.”.

/Cecilia

Vi gör en bokspelspod! – Näst sista uppgiften till Så har jag det nu

Så har jag det nu är utläst. Sista meningen alltså… wowrysningar!

En avslutande uppgift ville jag få till, en uppgift som inte skulle vara i form av att skriva utan istället att prata. Ett boksamtal på något vis, men kunde jag få till någon häftig liten twist på det hela? En bokspelspod fick det bli. Jag författade några frågor som jag ville att eleverna skulle besvara och skapade med hjälp av Canva en spelplan. Reglerna är enkla: Man börjar vid boken till vänster och tar sig sedan med hjälp av pilarna till boken till höger.

Böcker påverkar olika människor på olika sätt. Vilka delar minns ni mest från boken- Varför gjort just dessa delar intryck på er, tror ni- (1).png

Jag delade in eleverna i grupper om fyra. Vi pratade om vad man behöver tänka på när man samtalar och kopplade ihop det med att utveckla resonemang som vi nyligen hade tränat på.

För att det hela skulle bli en bokspelspod och inte bara ett spel om en bok var vi förstås tvungna att spela in samtalet. En elev per grupp öppnade bilden med spelplanen digitalt i sin dator och gjorde sedan en skärminspelning. Samtalet sparades och laddades upp i vår skolportal.

Nu när eleverna hade fått chansen att bearbeta sin läsupplevelse med varandra var de redo att skriva ett utförligt omdöme om boken. Mer om det i nästa inlägg.

Må så gott!

/Cecilia

Vi utvecklar svaren även i det lilla

Kapitel 26 är ett händelserikt kapitel i Så har jag det nu. Efter läsningen fick eleverna vara med och tycka till om vilka frågor de skulle vilja skriva om. Vi enades om:

  • Hur tror du att Daisy kände och tänkte när hon såg rävarna?
  • Hur kommer det sig att Daisy beskriver sitt hjärta som bly eller sten?
  • Hur tror du att Daisy kände sig när hon kom tillbaka till fårhuset?

Enskilt skrivande i läsdokumentet.

Nästa lektion hade jag anonymiserat och kopierat alla elevers svar på Hur kommer det sig att Daisy beskriver sitt hjärta som bly eller sten?  Vi tittade snabbt på svaren och insåg att de var olika långa. Ett långt svar är förstås inte alltid ett bättre svar men många gånger har de längre svaren större möjlighet att bli bättre i alla fall. Vi såg därefter filmen från Orka Plugga om att utveckla ett resonemang i svenska. Jag delade in eleverna i grupper, gav dem fem lappar med svar och bad dem att välja ut tre av lapparna som de skulle försöka utveckla så långt de bara kunde. Den här stödstrukturen var tänkt att hjälpa dem:

Skärmklipp utveckla svaren

 

Efter en halvtimme såg det ut så här:

Så har jag det utveckla svaren

Grupperna upplöstes och var och en gick tillbaka till sitt eget dokument, kopierade sina egna svar och klistrade in dem nedanför originalsvaren och så skrev de vidare och utvecklade sina egna svar så långt de kunde.

Resultatet? När vi hade kommit så långt att grupperna var indelade och det första vadskavigöraegentligenkaoset hade lagt sig hörde jag flera goda samtal i klassrummet. När jag läser de egna utvecklade svaren i läsdokumentet ser jag att en hel del har skrivit längre och mer utvecklat. Det här med resonemang är inte helt enkelt så därför får vi se till att träna på det ofta, även i det lilla.

/Cecilia

Språket i Så har jag det nu – både fantastiskt och krångligt

Jag skulle inte klassa Meg Rosoffs bok Så har jag det nu som en enkel eller lättläst bok och det kräver sitt tålamod för mina sjuor att ta sig igenom texten. Mestadels högläser jag boken och det är en uppgift som kräver tålamod även av mig. Meningarna är långa och man behöver planera in sina andningspauser väl. Att språket är så pass komplicerat gör att vi får naturliga tillfällen att prata om det. Vi funderar över skiljetecknens betydelse, vad som händer när man skriver ett ord med VERSALER eller låter en Mening Få Inledande Versala Begynnelsebokstäver. En lektion bad jag eleverna lyssna extra noga efter nästa punkt när jag läste den här meningen:

Alla pratade förstås om matbrist och att stänga av allmänna kommunikationer och att kalla in alla arbetsföra karlar, och i stort sett allt Jämmer och Elände som man bara kunde komma på under den begränsade tiden flöt upp till ytan, och på radion talade de med allvarstyngda röster och frågade varenda kotte som de lyckades släpa in från gatan Om Det Här Betydde Krig och sedan tvingades vi lyssna till hur alla allvarstyngda experter låtsades veta vad som var på gång när vilken som helst av dem skulle ha offrat sin vänstra arm för att känna till fälttågsplanen.

Lång mening ur Meg Rosoffs Så har jag det nu

Alla skrev sedan av meningen i sina läsdokument och provade att sätta ut skiljetecken och stora bokstäver för att dela upp den superlånga meningen i flera kortare. Vi markerade alla förslag på tavlan och fick se att det går att dela upp meningar på lite olika sätt. Något att fundera över när vi själva skriver med andra ord.

Ha det bra!

/Cecilia

Text-tanke blir till citatcollage

Vi har pratat om att göra kopplingar till sig själv när man läser en text och för att lyfta detta lite extra och göra någonting kreativt skapade vi citatcollage.

 

Uppgiften för mina sjuor var att välja ett citat från boken som vi läser, Så har jag det nu av Meg Rosoff, och skriva ned en tanke om citatet. Både citat och tanke skulle sedan sättas ihop till ett citatcollage och till detta använde vi Canva. De färdiga bilderna publicerades i denna Padlet:

Made with Padlet

 

Ha en fin dag!

/Cecilia

Det är inte snällt att använda uttrycket om dåliga äpplen när man pratar om personer. Jag tror att lärarna menade Daisy och hennes kompis Leah och att de påstår att det är Daisys och Leahs fel att det blir s.png

Lyssna efter ord som är nya för dig

Under högläsningen lyssnar vi ibland efter ord som är nya för oss. Vi diskuterar vad som är ett nytt ord och kommer fram till att det kan vara ord som man aldrig har hört, men också ord som man känner igen men inte själv kan förklara eller ord som man trodde att man förstod men som nu dök upp i ett nytt sammanhang.

Eleverna skriver ner alla ord som de hör i ett dokument. Halvvägs stannar jag upp och de får skriva in ett ord i taget i en Answergarden. Vi öppnar en ordbok och slår upp orden tillsammans, använder oss av texten runt ordet och av varandras kunskaper, försöker förklara dem i rätt sammanhang. Därefter läser jag vidare och eleverna fortsätter. Andra gången är fler aktiva. Återigen stannar jag upp, eleverna skriver in orden så att vår Answergarden växer och vi tar reda på ordens betydelse.

Slutligen exporterar jag orden till en snygg bild som vi kan ha för att påminna oss om orden vi har lärt oss. Ordmolnsverktyget Tagxedo gillar jag.

ord från Så har jag det nu 7B

Har du förresten sett den nya svenska.se från Svenska Akademien? Den använde vi den här gången för att slå upp orden. Där kan vi slå upp ett ord i tre pålitliga ordböcker på en gång (SAOL, SO, SAOB). Gratis och funktionellt. Vad jag däremot inte visste var att Oribis rättstavningsfunktion finns inbyggd så även om vi stavar galet kan vi hitta rätt ord. Ännu bättre ju! Tack för det tipset, Logopedeniskolan!

Må så gott!

/Cecilia

Vi läser och undrar – Att ställa frågor till en text

FRÅGOR.jpg

När en van läsare läser en text ställer hen hela tiden frågor till sig själv för att förstå texten. En ovan läsare gör inte det naturligt och därför behöver vi träna på det i skolan. Här beskriver jag hur jag bygger in läsförståelsestrategin Att ställa frågor i min högläsning.

Jag inleder med att visa ett kort filmklipp om lässtrategin Att ställa frågor. Klippet kommer från UR och ska vara riktat mot 7-9. Det är lite roligt och fungerar som uppmärksamhetsfångare men inte direkt som förklaring av strategin. Förklaringen märker jag att jag själv måste stå för så då pratar vi om hur frågor kan utformas och vad man kan ha frågor om. Ord, språk, handling. Högt och lågt, från stort till smått.

När jag påbörjar min högläsning har eleverna sina läsdokument öppna. De skriver ned alla frågor som dyker upp. Efter endast ett kapitel stannar jag och säger något i stil med att “Nu sitter en del av er och skriver en hel massa frågor och en del av er sitter och undrar vad alla andra håller på med. Helt okej! Nu ska vi lära av varandra”.

Jag använder Socrative och låter eleverna klistra in sina frågor så att de projiceras på tavlan. Jag läser upp alla frågor och pratar kort om dem, inte för att besvara frågorna utan för att få syn på vilka frågor man kan ställa. När jag sedan fortsätter min läsning ser jag att det är fler elever som har förstått vad uppgiften egentligen går ut på. Jag laddar ner Socrativefilen till Excel och tar bort allas namn och eventuella ovidkommande kommentarer innan jag sparar som en pdf och laddar upp filen i vår gemensamma tankekarta.

Det är intressant att se hur många av elevernas frågor som inleds med Varför? Jag tänker på Aidan Chambers modell för boksamtal där varför-frågan i stort sett är förbjuden och funderar på om den verkligen är så laddad. Jag undrar också varför när jag läser. För mig är varför drivande och inte ifrågasättande. Hm… jag ska klura vidare på det.

Ha det bra!

/Cecilia

Introduktion av Så har jag det nu

I år undervisar jag två sjuor i svenska och båda grupperna läser just nu Meg Rosoffs bok Så har jag det nu. Jag har tidigare beskrivit att böcker måste introduceras med dunder och brak och så även nu. Hur jag valde att introducera boken för klasserna beskriver jag i det här inlägget.

Först några ord om bokvalet. Alla böcker som vi väljer att lyfta in i klassrummet behöver vara noga utvalda och det gäller kanske särskilt den första boken vi läser tillsammans eftersom den ofta väljs redan innan man har träffat gruppen. Jag ville ha en aktuell bok, gärna en som nyligen fått en utmärkelse av något slag som en slags kvalitetsstämpel. Boken skulle vara neutral och ingen typisk tjej- eller killbok (om det nu ens finns sådana). Svårighetsgraden fick gärna vara mer utmanande än en bok som jag skulle rekommendera till enskild elev. Jag ville ha en bok som inte var förutsägbar utan hellre en där man ställer sig många frågor under läsningen för att hänga med i handlingen. Onaturlighet kanske, men inte för mycket. En bok som var spännande och innehållsrik med mycket att diskutera. Gärna något utmärkande drag också, något otypiskt som vi skulle kunna reagera på. Under sommaren lät jag mig inspireras av Läsrörelsens projektskrift Berättelser som förändrar. Flera av böckerna hade jag läst tidigare men Så har jag det nu var ny för mig. Boken bet tag direkt. Den fick det bli.

Första lektionen och dunder och brak skulle alltså skapas. Omslaget är alltid tacksamt att använda när vi ska förespå handlingen. Vi läste titeln och omdömet på framsidan, pratade om vad utmärkelsen Årets ALMA-pristagare 2016 står för. Vi tittade på bilden och fantiserade, först i par och sedan tillsammans.

Framsidan Så har jag det nu

Tankar som kom fram var bland annat:

  • En tjej som rymmer hemifrån
  • Ny värld
  • Det känns dåligt
  • Hon är nog självmordsbenägen
  • Hon har gått till sitt livs slut
  • Det känns som Hungerspelen
  • Stängslet betyder nog att hon är fängslad
  • Gången visar rakt åt helvete
  • Gången visar att det är ljust på andra sidan
  • Boken känns spännande
  • Det känns som att hon är ledsen och boken är sorglig
  • Hon är vilse
  • Hur vet vi att det är en hon?
  • Man blir indragen i framsidan
  • Det är två bilder i en
  • Hon är deprimerad

Alla tankar lyftes fram utan värdering och jag lät eleverna bemöta varandras tankar utan att direkt bestrida dem. Jag ville förmedla att man inte kan ha fel utan alla tankar är välkomna.

Vi gick vidare och tittade på en trailer till filmen How I live now som är baserad på boken. Här tändes fler nyfikna ögon.

Jag läste baksidestexten högt och därefter skrev eleverna ned vad de tror att boken kommer att handla om i sitt läsdokument.

Efter lektionen läste jag igenom allas tankar i läsdokumentet och sammanfattade det i klassens tankekarta. Eftersom jag läser samma bok med två klasser hjälper tankekartan mig också att komma ihåg vilken klass det var som diskuterade kring vad. Detta utgjorde en naturlig inledning av följande lektion.

Bollen var i rullning och boken var introducerad. Nästa lektion börjar läsningen på riktigt!

/Cecilia

Introduktionen av ett bokprojekt ska ske med dunder och brak

rays-2706893_1920.jpg

När en ny bok ska introduceras ska det märkas! Dunder och brak, explosion och glitter. Nyfikenhet och engagemang ska skapas.

Hela första lektionen går åt till att prata om omslag, läsa baksidestext, se trailer om boken är filmatiserad och spåna tillsammans om vad vi tror att boken kommer att handla om. Den här första lektionen är som en show med mig som huvudperson. Jag leder, de lyssnar. Vi stannar upp och de pratar med varandra. Tankarna samlas i helgrupp. Avslutningsvis skriver alla ned sitt eget intryck av vad boken kommer att handla om i sitt läsdokument.

Efter första lektionen har vi en bild av boken. Vi tror att vi vet vad vi kan vänta oss. Nästa lektion börjar vi läsa.

Nyfiken på hur introduktionen av Så har jag det nu och När hundarna kommer gick? Det kommer snart i en blogg nära dig 😉

/Cecilia

Tillsammansläsning i mitt klassrum

Vi läser böcker tillsammans i mitt klassrum. I mina två sjuor läser vi just nu Meg Rosoffs Så har jag det nu och i åttan läser vi Jessica Schiefauers När hundarna kommer. Metoden jag använder mig av kallar jag för TILLSAMMANSLÄSNING och vad det innebär för oss vill jag beskriva i det här inlägget.

Vi har tre digitala resurser som följer med genom hela läsningen:

  • Boken
  • Läsdokumentet
  • Tankekartan

Boken läser vi digitalt genom Läshörnan från SLI. Elever som har behov av det har även tillgång till ljudboken från Legimus (även om det inte används så ofta just när vi tillsammansläser eftersom merparten av läsningen är högläsning).

Läsdokumentet är ett dokument som jag delat till eleverna genom Google Classroom. Dokumentet finns med redan från början och fylls på allt eftersom vi läser.

min läsning av

Vad som skrivs i läsdokumentet beror på vilket innehåll eller vilken läsförståelsestrategi jag vill fokusera på den aktuella lektionen. Ofta utgår jag från någon del i den reciproka läsundervisningen där vi kan:

  • förutspå handlingen
  • ställa frågor
  • klargöra otydligheter
  • sammanfatta texten

Efter ett starkt avsnitt i boken kan uppgiften bara vara ”Skriv ned hur du tänker just nu”.

Läsdokumentet är oftast öppet under hela lektionen. Eleverna skriver av dagens rubrik och datum från tavlan i början av lektionen. Ibland ska de skriva samtidigt som de lyssnar (till exempel för att skriva ned ord som är nya för dem eller frågor de ställer sig) och ibland gör vi pauser mitt i eller avslutar lektionen med skrivande, allt beroende på uppgift. Några exempel på hur jag arbetar med läsdokumentet kommer dyka upp här på bloggen framöver.

Tankekartan är en tankekarta som jag styr över. Från början innehåller den de grenar som jag planerar att fördjupa mig i under läsningen. Medan vi läser låter vi tankekartan breddas och utvecklas för att fånga upp de trådar som vi finner intressanta i läsningen. Tankekartan blir också en länksamling där vi länkar in uppgifter som vi skapat digitalt på annat håll. Just den här tankekartan har jag gjort i Mindomo men det finns många andra verktyg för tankekartor som är minst lika bra.

mindomo hundarna

Lektionerna ser i grunden ganska lika ut:

  1. Alla öppnar 1. datorn, 2. boken och 3. läsdokumentet.
  2. Vi tittar på hur tankekartan har vuxit sedan sist och påminner oss om vad vi arbetade med förra lektionen och vad avsnittet vi läste handlade om. Då fångar vi upp både den som aktivt deltog på lektionen, den som hade tankarna på andra håll och den som var frånvarande.
  3. Information om vad dagens lektion kommer innehålla.
  4. Högläsning. Ibland varvat med tyst läsning eller stafettläsning i mindre grupper.
  5. Uppgift baserad på läsningen.
  6. Avslutning med kort sammanfattning ”Idag har vi alltså…” och kort framåtblick ”Nästa lektion ska vi…”

Uppgifterna som vi gör kring läsningen försöker jag variera så mycket som möjligt för att bibehålla motivationen hos eleverna men i grunden handlar de om samma sak; att krypa in i texten, göra den till vår egen och förstå den på ett annat plan än om vi hade läst boken på egen hand.

Framöver kan du följa vår läsning av Så har jag det nu och När hundarna kommer här på bloggen och se vilka uppgifter kring läsningen vi hittar på.

Må så gott!

/Cecilia