Om att alltid behöva fundera på vad man säger, hur man är och vad man borde tycka och tänka skriver Johanna Lindbäck i ungdomsromanen Tänk om det där är jag.

Här finns Stockholmstjejen Agnes som flyttar till Umeå och bestämmer sig för att ta till vara chansen att få skapa sig den roll hon egentligen vill ha. Här finns också nya kompisgänget, grannkillen, familjen och besvikelsen när den spännande killen i bandet inte visade sig vara den hon först trodde. De vanliga rollerna som brukar återfinnas i ungdomsböcker (och i de flesta klassrum) finns även här, förutom det coola eller elaka gänget, vilket känns befriande på något sätt.

Genom boken får vi följa Agnes utveckling vilket jag tycker är intressant att påvisa för eleverna. Hon börjar som en mycket osäker tjej som skriver listor över vad hon behöver förändra hos sig själv för att ”verka” normal, och slutar som en tjej som vågar vara sig själv. Vad är det som bidrar till hennes utveckling? Vad ansvarar hon för själv och vilken betydelse har människorna runt henne i detta? Hur tror ni att Agnes mår i början av boken och hur mår hon i slutet? Hur kan vi känna igen oss själva? Hur kan vi agera för att människor runt oss ska våga vara sig själva?

En bok som gör att det känns bra i magen efteråt.

/Cecilia