Mina tyskåttor har genomfört projektet Zwei Wege nach Lindau under några veckors tid. Arbetssättet har jag tidigare bloggat om här och här och här och här… och här.
Denna gång skapade jag en gemensam blogg för alla inlägg. Vi postade inläggen, läste och kommenterade varandras inlägg och länken delades till föräldrar. Nu är arbetet avslutat och ännu en blogg ligger kvar där ute i cybern. Titta gärna in om du vill!
En flitig användare av iMovie tröttnar ganska snabbt på de inbyggda trudelutterna. När vi i undervisningen lägger till bild och ljud till våra texter för att förstärka budskapet är det sällan som iMovies egen musik passar stämningen vi vill förmedla. Behovet av att kunna lägga in annan musik dyker upp. Då finns det två aspekter att ta hänsyn till, nämligen det faktum att 1. iPad inte innehåller något filsystem liknande en dator och att 2. musik kan vara upphovsrättsskyddad. Här finns en guide som jag hoppas att du kan ha nytta av!
1.
Plocka fram iPaden och se till att du har uppkoppling.
2.
2. Du behöver ett konto på Dropbox. Om du inte har det redan behöver du skaffa ett. Ladda ned appen och skapa ett konto.
De flesta låtarna är helt fria för användning medan vissa kan kräva att du anger upphovsmakaren. Om så är fallet framgår det tydligt.
4.
4. Här är ett exempel från freemusicarchive.org. Här kan man sortera efter genre. Lyssna på låten genom att klicka på play-symbolen. Ladda ned genom att klicka på pilen till höger.
5.
5. När du har valt en låt kommer du till den här sidan. Nu måste vi ladda ned låten och spara den på vårt Dropboxkonto.
6.
6. Tryck på dela-symbolen uppe till höger.
7.
7. Nu ser du två rader med symboler. Båda har en Mer-knapp längst till höger. Välj den nedre.
8.
8. Grönmarkera Spara till Dropbox.
9.
9. Nu kommer det en ny knapp i den undre menyraden. Den kommer alltid att finnas där, såvida du inte tar bort grönmarkeringen igen.
10.
10. Då vill Dropbox att du ska välja en mapp som du ska spara ned låten i. Du kan behöva gå in i Dropbox för att skapa en mapp där först.
11.
11. Gå sedan tillbaka till Dropbox. Markera låten du har valt. Tryck på de tre prickarna längst upp till höger. Välj Exportera.
12.
12. Välj Öppna i…
13.
13. Välj Importera med iMovie.
14.
14. I iMovie får du då välja om du vill lägga in låten i ett tomt projekt eller om du vill välja ett projekt som du redan har påbörjat.
Nu kan du fortsätta att redigera filmen. Om du vill ha din infogade låt i bakgrunden och därefter spela in din egen röst behöver du tänka på att anpassa volymen så att inte musiken överröstar dig och ditt viktiga budskap.
Ingrid Olsson är en av de författare som har besökt vår skola för att träffa elever och prata om sina böcker. Som förberedelse för besöket valde mina dåvarande elever fritt mellan Olssons böcker och noveller och min känsla är att hennes sätt att skriva tilltalade de flesta. Med detta i åtanke ville jag bestämt ha med en av Ingrid Olssons böcker när jag utformade mitt läsprojekt I spåren av SKAM. Valet föll på Jag vill bara att du gillar mig, en bok skriven 2011.
Hela handlingen utspelar sig under några få minuter i ett gymnasieklassrum där en klass väntar på att läraren ska komma. Konstruktionen av ramberättelsen är intressant och värd att diskutera med eleverna. Egentligen finns ingen handling att beskriva utan situationen i klassrummet skulle kunna utspelas i vilket klassrum som helst. Det är inte handlingen som står i fokus utan personerna. Där finns elever som alla bär på olika bakgrunder, problem, idéer, tankar och framtidsdrömmar. Tio av dessa får vi i varsitt kapitel lära känna lite närmare. Vi får se vilka personer som finns där under ytan och lär oss att allt inte alltid är som det först ser ut. Han som alltid tycks vilja retas kanske egentligen bär på en stor osäkerhet och hon som utåt sett är en stark vegan kanske inte alls är så stark. Personporträtten ger oss en chans att känna igen oss, slå ifrån oss och förstå oss. Och de andra.
I både tyskan och svenskan arbetar vi med att bearbeta våra texter mot allt större korrekthet, variation och omfång. Så gott som alla uppgifter innehåller något moment där vi:
bearbetar våra egna texter innan någon annan har givit respons
bearbetar våra texter efter att en kompis har tyckt till
bearbetar våra texter efter att läraren har gett respons
Ju mer stöd eleverna får när de bearbetar texterna, desto bättre brukar det bli. Någon form av checklista, matris eller uttalat fokusområde behövs för att ögonen ska öppnas och en medveten bearbetning ska kunna ske.
Mina tysknior har under några lektioner skrivit på en uppgift som vi kallar för ”…weil X das Größte für mich ist” eller på svenska ”… eftersom X är det största för mig”. Det är en resonerande uppgift där eleverna ska uttrycka sina tankar kring något som betyder mycket för dem och motivera varför det är en sådan viktig del av deras liv.
Jag har stöttat under skrivprocessen genom att de som ville fick utvecklingsförslag baserat på innehållet och besvarat alla frågor som uppkommit i klassrummet om ords betydelse och nyanser samt grammatiska konstruktioner. Eleverna har också haft en stödmall för texttypen.
Idag provade vi att använda verktyget Blendspace, som nu finns inbyggt i TES Teach. Blendspace är en yta där man kan lägga in länkar, bilder, filmer och filer i olika steg som eleverna sedan knappar sig igenom. Verktyget finns som webbsida och som app. Jag valde att lägga in de moment som jag tror att eleverna har så pass mycket kunskap om sedan tidigare att det finns en rimlig chans för dem att se sina egna fel och kunna göra enkla förbättringar. De flesta moment består både av en film och en bild och här fick eleverna välja om de behövde se filmen för att veta vad de skulle titta efter i texterna eller om det räckte att se en bild över exempelvis verbändelserna. Eleverna växlade mellan blendspacen och sin egen text och arbetade en hel lektion med att utföra förbättringar.
Sista delen av min blendspace är ett formulär där eleverna kryssar i vilka delar de har försökt att bearbeta. Muntligt betonade jag just detta ”försökt att”. Själva kryssandet ger egentligen inte mig någon mer information än att de har arbetat och försökt men för eleverna blir kryssandet ytterligare ett steg i att medvetandegöra vad man kan försöka tänka på själv när man skriver.
När jag sedan går in i elevernas google dokument och tittar på versionshistoriken kan jag se vilka förbättringar de har gjort och hur väl de har lyckats. En del av kunskapskravet i moderna språk är ”För att förtydliga och variera sin kommunikation kan eleven bearbeta och göra förbättringar av egna framställningar” och här blir den delen tydlig för mig och för eleverna.
Nu återstår för oss att gå vidare till nästa steg i bearbetningen då jag skriver respons och därefter bearbetar eleverna texten ytterligare en gång.
Så här ser blendspacen ut i redigeringsläge. Klicka på bilden för att komma till själva verktyget.
Regn och åska är en av böckerna som jag har valt att använda i mitt läsprojekt I spåren av SKAM. Förhoppningen från min sida var att det skulle gå att göra kopplingar mellan huvudpersonerna i boken och Isak och Even i serien. Efter att ha läst boken kan jag konstatera att boken uppfyller sitt syfte.
Huvudpersonen Oscar kommer från Sverige och bor i Visby. Under en semesterresa till Tallin möter han den estniske jämnårige killen Rein och, för att fullfölja väderreferenserna, blixten slår till med full kraft. När Oscar återvänder till Visby har han upplevt en sensualitet och en hetta som han tidigare aldrig mött. Han är vansinnigt förälskad och fast besluten om att snart återvända.
Regn och åska beskriver glappet mellan barndom och vuxenliv och sökandet efter den sexuella identiteten utan att problematisera, nästan på ett i mitt tycke naivt sätt. Samtidigt kan jag tänka mig att en tonåring som befinner sig mitt i det där glappet kan tycka att det är skönt att läsa om någon som bara vågar vara och stå för den man är. Utanför killarnas bubbla förstår man dock att deras kärlek inte är helt problemfri då killarna blir attackerade en kväll, men jag är osäker på om en ung läsare skulle uppfatta anledningen till attacken.
Den här boken är inte lik någon annan jag har läst och mycket därför vill jag rekommendera den vidare.
Som eld av Sara LövestamDu vet när det är något speciellt med en bok, så att man redan efter första sidan känner att den här boken är något extra? Precis så var det så för mig när jag läste Sara Lövestams Som eld. Till skillnad från den raka, lite grabbiga boken jag läste nyss är Som eld skriven på ett nästan poetiskt språk, med målande beskrivningar av personer och miljö.
Boken kretsar kring de två tjejerna Louise och Anna som båda tillbringar sommaren på samma lilla skärgårdsö. Anna är uppvuxen på ön i en gammal sliten stuga på en ovårdad tomt tillsammans med sin pappa, en pappa som även om han dricker lite för mycket verkar ha en öppen kommunikation med sin dotter. Louise ska tillbringa sin första sommar på ön. Hennes familj har visserligen redan ett sommarhus men det ligger i Spanien och inte i skärgården så de behövde ytterligare ett hus för att få variation. Skillnaden i ekonomiska förutsättningar är tydlig. Vi får redan på färjan över till ön en föraning om att tjejernas vägar kommer att korsas men just hur stor betydelse de båda kommer ha för varandra låter författaren oss till en början endast misstänka.
Uppbyggnaden och berättarperspektivet är intressant att diskutera med eleverna, då vi får följa tjejerna i varannat kapitel och därmed får inblick i hur de båda upplever sommaren. Och varandra.
En doft av sol, saltstänk och heta känslor. Rekommenderas varmt!
RUM 213 är registreringsskylten som Elvira ser på väg till kollot. Att det sedan visar sig att det just är i rum 213 hon ska få tillbringa kolloveckan ser hon först som ett sammanträffande. Men när en mängd märkliga saker inträffar börjar hon och hennes nyfunna vänner Bea och Meja ana oråd. Hur hänger de försvunna sakerna ihop med dörren som öppnar sig av sig själv, varför syns inte Elvira på fotografierna de tar och viktigast av allt, vem är flickan i vit klänning som visar sig på nätterna?
Ingelin Angerborn har skrivit en spännande bok för barn från kanske 9 år. Den är spännande såtillvida att den innehåller mystik, pirr och onaturligheter och då den också behandlar teman som vänskap och första förälskelsen finns mycket att prata om. När den här boken var relativt ny minns jag att en av mina elever i år 7 läste den med stor behållning och jag skulle därför tro att den kan fungera hela högstadiet, åtminstone för elever som inte är så läsvana.
Att jag valde att läsa boken just nu beror på att boken har blivit till film som nu visas på biograferna. Min nioåriga dotter läste boken förra veckan och jag kunde ju inte vara sämre jag. Med boken färsk i bådas minne såg vi idag filmen på bio. Filmen var också spännande men vi störde oss på detaljer som inte överensstämde med boken och som vi inte kunde förstå varför de hade valt att ändra. ”Sen får man ju bilder i huvudet när man läser boken och det är ju inte säkert att de som gjorde filmen fick samma bilder”, konstaterade dottern. Så är det ju. Trots det tycker vi att vi kan rekommendera både boken och filmen. Nu läser hon fortsättningen, Sal 305. Får se om jag hänger på.
Här är den officiella trailern till filmen. Nagelbitarvarning!
Så värt av Martin Jern handlar om femtonårige skejtaren Aron och hans sökande efter en tjej att hålla om. Det är en rätt grabbig bok med sitt stundtals råa språk men den lyckas ändå lyfta fram de typiska tonårskänslorna av både förvirring och förälskelse.
Boken är skriven 2007 och har på senare år kommit som e-bok och pocket med ett fräschare omslag. Att den är skriven 2007 märks tydligt när Aron slår på datorn för att hänga på msn, kärleken mellan Tom Cruise och Katie Holmes problematiseras och ungdomarna undrar hur det kommer gå med Britneys karriär. Även slangen som killarna använder sinsemellan vittnar om att åren har gått sedan boken skrevs. Detta skulle kunna användas till en diskussion om hur språket förändras eller som bakgrund till frågan hur man kan veta när en bok utspelas. Liten risk finns dock för att den ovane tonårsläsaren avfärdar boken som gammal och inaktuell när exemplen på ”den svunna tiden” blir för många.
Vi diskuterade ELEVDELAKTIGHET på vår konferens i arbetslaget idag. Det är en punkt som vi återkommande får lägre resultat på än på andra punkter i våra elevutvärderingar. Vi undrar varför.
Själv tycker jag att eleverna är delaktiga mest hela tiden. Det är ju de och jag som tillsammans formar undervisningen. Hur länge vill ni arbeta? Vilket moment ska vi ta först? Hur vill ni redovisa? Vad behöver ni lära er för att klara…? Vad är ni intresserade av? Hur lär du dig bäst? Hur ska vi göra nästa gång? Vem arbetar du bäst med? Vill du lyssna eller läsa? Delaktighet är en av grundbultarna för att få till det formativa förhållningssättet till undervisning tycker jag.
När vi analyserar vad vi gör i vår undervisning för att få med oss eleverna tycker vi alltså att vi gör en himla massa bra saker. Det är klart att vi kan utveckla även detta område precis som allt annat men i utgångsläget är vi rätt nöjda med våra prestationer. Faktum är att när vi diskuterar med eleverna tycker de också att de har ganska mycket att säga till om (Ja, inte alla elever förstås…).
Så vi funderade så här: Tänk om det är så enkelt att eleverna inte förstår själva ordet ELEVDELAKTIGHET? Så när de svarar på enkäterna kryssar de i att ”det där har vi inte märkt något av”?
Vi behöver förmodligen bli bättre på att tala om för eleverna när ELEVDELAKTIGHET pågår. Vi gör därför en skylt till klassrummen så att vi enkelt kan peka på den varje gång eleverna får vara delaktiga. Kanske kan den också påminna oss lärare om att fråga eleverna hur de vill ha det lite oftare.
8 saker du aldrig skulle våga – Eva Susso & Moa Eriksson Sandberg
8 saker du aldrig skulle våga av Eva Susso och Moa Eriksson Sandberg är en Sex and the city i högstadietappning. Fyra tjejkompisar som i slutet av nian kommer på den briljanta idén att skriva lappar med utmaningar till varandra, utmaningar som de själva aldrig skulle våga utföra. Som att sno en killes kalsonger (förstås den killen som hon redan är intresserad av), köpa kondomer på ica (och råka träffa sin svensklärare i kön), eller att stämma träff med en nätpedofil (behöver jag säga att det skulle kunnat sluta riktigt, riktigt illa?).
Ju längre in jag kommer i boken, desto mer lär sig tjejerna om sig själva och varandra. I slutet är de så där starka så de vågar stå upp för sig själva och säga ifrån till killen som tafsar eller det andra tjejgänget som är taskiga mot en av de egna.
En lättläst ungdomsbok med hög igenkänningsfaktor som blandar humor med allvarliga ämnen värda att ta upp till diskussion.