Guldäpplet minsann

En del dagar är lite bättre än andra dagar. Dagar som man blir nominerad till Guldäpplet till exempel, tillhör definitivt de där lite bättre dagarna. Bara det att se mitt namn på listan med nominerade och se att mitt namn omringas av lärare som jag själv hittar mycket inspiration hos, som jag har presenterat i mitt eget klassrum som ”mina idoler”. Det är stort! Ett mycket stolt ögonblick för mig. Så nu lägger jag in den här bilden i högerkanten på bloggen och så myser jag lite en stund. Nominerad till Guldäpplet. Minsann. 🙂

Teater i undervisningen

Idag på förmiddagen gjorde vi många övningar på temat teater i undervisningen. Några övningar passar bra för tyskundervisningen och andra kanske mest för gruppklimatet eller på livskunskapslektioner eller på svenskan. Några exempel:

En bra övning när man vill träna imperativformerna i en trygg grupp är marionettdockorna. Man delar in eleverna i grupper om fyra. En är marionettdocka, en är den som styr dockan och två turas om att säga uppmaningar: ”Lyft upp den högra armen”, ”Ställ vänstra benet bakåt”. Den övningen kan man variera genom att lägga till läges- och riktningsord.

En mindre grupp elever rör sig runt i rummet på ett isflak. De måste akta sig så att inte isflaket välter så det måste vara jämvikt hela tiden. Tala sedan om för eleverna hur de ska röra sig. Använd för att träna verb (stå still, gå, hoppa, skutta, vandra, ha en tung ryggsäck på dig, gå uppför berget…) eller kanske adverb (långsamt, snabbt, försiktigt).

Stå i ring. En börjar att ta upp ett påhittat föremål från en låtsatskista. Visa med rörelser och mimik vad det är för föremål och lämna sedan över föremålet till nästa person som omvandlar föremålet till något nytt och sedan går det runt så i ringen. När alla är klara berättar ni på målspråket vilket föremål alla hade. Använd för att träna minnet och substantiv.

I mindre grupper står ni i ring. En står i mitten. Någon i ringen har en boll som hen kastar till personen i mitten samtidigt som hen säger ett ord. I vår grupp arbetade vi med motsatsord men om det känns för svårt kan man bara använda ord som börjar på samma bokstav. Någon säger Sonne – personen i mitten säger Schuh och kastar bollen till en ny person i ringen som säger Hund – personen i mitten säger Hand och kastar bollen till någon ny. Byt person i mitten efter ett tag. Man kan också göra det som en associationsövning, alltså att man säger ett ord som man associerar till, kanske inom ett särskilt ordfält (restaurangord, fotbollsord etc).

Improvisationsteater. Dela in eleverna i grupper om tre. Varje grupp får dra lappar med ett föremål, en plats och en person. Av detta ska de göra en kort liten teater som de visar upp. Det kanske skulle fungera i nian som improvisation och i åttan med mer förberedelsetid och chans att slå upp ord och anteckna kort.

Ta ett föremål och eleverna får i grupper hitta på Vem tillhör föremålet? Hur ser personen ut? Hur gammal är personen? Vad arbetar hen med? Var bor hen? Med vem bor personen? Har hen barn? Vilken slags bil kör hen? Vad äter hen gärna? och så vidare.

Det var några tips!

Kram,
Cecilia

Skillnader mellan olika länders skola

I min undervisningsgrupp är det jag från Sverige, en lärare från Tjeckien och åtta från Polen. Under de här veckorna och har vi stött och blött utbildningssystemen i dessa länder och jämfört och försökt se fördelar och nackdelar. Några reflektioner jag har gjort:

Lärare har ingen hög status i något av länderna.

När det handlar om storleken på undervisningsgrupperna gör både Polen och Tjeckien skillnad på vilket ämne som ska undervisas och språkgrupperna är speciella eftersom de absolut inte får överstiga tjugo elever, men oftast är grupperna runt femton. När jag berättade att jag har haft trettio nybörjare i trettonårsåldern i en grupp i år tappade de hakan och undrade om det ens är praktiskt möjligt att undervisa så många på en gång. Jag försökte förklara hur jag jobbar med par- och gruppövningar och att jag inte så ofta gör muntliga helklassuppgifter. Det hade särskilt några lärare från Polen svårt att förstå. När vi spelade ett spel i smågrupper undrade de hur man gör för att kontrollera att ingen elev säger fel när de spelar om man har flera grupper som spelar samtidigt.

Betyg och bedömning har vi pratat ytterst lite om men några gånger när vi pratat om hur man motiverar eller får eleverna att arbeta har jag hört att en del lärare nästan använder betygsättning som ett hot. Om eleverna inte arbetar tillräckligt kan läraren säga under lektionen att det här kommer jag betygsätta och då blir det fart på eleverna.

Betyg i uppförande var en annan punkt som vi diskuterade men där lyckades jag inte nå fram riktigt med mina tankar om det eftersom det är en sådan självklar del för dem.

Jag tror att vi i Sverige har ett mycket närmare förhållande till våra elever. I både Polen och Tjeckien niar eleverna sina lärare och kallar dem Frau Lehrerin. I Tyskland niar eleverna också lärarna och använder efternamnet Frau Härsing. Att niandet är avskaffat i Sverige och att mina elever kallar mig Cecilia, Du eller kanske Hörrö! var en överraskning för dem. Sedan säger kanske inte niandet i sig något om hur förhållandet är till eleverna. I de andra länderna får man inte röra eleverna, inte ens en lugnande klapp på axeln är okej. Jag berättade om våra pedagogiska luncher och hur jag uppskattar att få sitta ned tillsammans med ungdomarna och prata om annat än skola vilket också är annorlunda i deras ögon.

Eleverna från Polen och Tjeckien är mer vana vid att lära sig saker utantill och det har de nytta av när de lär sig språk. De arbetar nog också flitigare och hinner därför lära sig mer, särskilt grammatik. Moment som hos oss knappt hinns med under gymnasiet behandlas redan efter två år i Polen och Tjeckien. Däremot kommunicerar nog mina elever mer fritt, särskilt när det gäller skrivande som man verkar vänta lite med i de andra länderna. Mina elever kommunicerar friare men inte korrekt och de behöver oftare använda hjälpmedel som ordbok är mitt intryck.

Det var några tankar!

Kram,
Cecilia

Die Befreiungshalle och Kloster Weltenburg

Idag var det åter utflyktsdags och denna gång till staden Kelheim där det finns ett monument högt uppe på ett berg. Monumentet lät uppföras i antik stil av Ludwig I av Bayern för att fira och minnas Bayerns befrielse.

Die Befreiungshalle.

Man kunde klättra upp i tornet och se den här fantastiska utsikten.

Därefter åkte vi med bussen till Benediktinerklostret Weltenburg. Där tillverkas ett öl som vunnit ett pris för det bästa mörka ölet i världen (det är mycket världens största, Europas första, det allra bästa här… ). Nu dricker ju inte jag öl ens om det råkar vara världens bästa men jag smaskade i mig en Apfelstrudel istället och det gick minst lika bra!

Klostret Weltenburg.

Apfelstrudel med vaniljglass och grädde.

Avslutningen på utflykten var en resa med en båt på Donau. Absolut fantastiskt! Tyst och lugnt flöt vi fram genom eftermiddagssolen och njöt av utsikten. Jag gillar Bayerns natur!

 

Kram,
Cecilia

München

Söndag är ledig dag och då kunde jag ha valt att stanna hemma och vila… men inte. Jag vill hinna se så mycket som möjligt när jag är här så jag åkte till München för där hade jag aldrig varit. Under den ynka dagen jag var där hann jag med:
– Marienplatz (ett torg)
– Glockenspiel am Rathaus (klockspel vid rådhuset)
– Frauenkirche (berömd silhuett av München)
– Alter Peter (en kyrka)
– Theresienwiese (ängen där oktoberfesten utspelar sig)
– Olympiapark och Olympiatornet (från OS 1972)
– BMW-museet
– das Hofbräuhaus

Det nya rådhuset vid Marienplatz, Mariatorget.

I rådhuset finns figurer som rör sig och spelar musik med klockor, das Glockenspiel.

De två tornen som står upp bakom huset tillhör Frauenkirche.

Inuti Frauenkirche.

Alter Peter.

Hofbräuhaus. Jag frågade om jag fick ta hem menyn och jag fick! Bästa presenten 🙂

Olympiatornet.

Utsikt över München från Olympiatornet.

Längst bort ligger Alperna.

BMW-Welt. Längst ner i mitten av bilden ligger BMW-museet.

En sköning!

På väg till Theresienwiese, platsen där oktoberfesten utspelar sig.

Theresienwiese. På motsatt sidan finns ett monument som kallas Bavaria.
Under oktoberfesten är det fullt av festtält på den här ängen.

München som stad var inte speciell alls utan bara en helt vanlig tysk stad. Gamla staden var fin och jag uppskattade verkligen utsikten från olympiatornet. BMW-museet, tja, väldigt många bilar, motorcyklar och motorer. Theresienwiese är inget att se när det inte är fest men nu hittar jag åtminstone dit om jag återvänder någon gång under oktoberfesten.

Kram,
Cecilia

Utflykt till Passau

Igår åkte vi de tolv milen mellan Regensburg och Passau med tåg för att se de tre flodernas stad. Passau är egentligen känt för tre saker:

Orgeln i domkyrkan är världens största. Igår var det orgelkonsert och jag var där och lyssnade. Förutom att det var roligt att få vara med och lyssna var det underbart bara att sitta där och insupa atmosfären i denna vackra kyrka.

Världens största orgel.

St Stephan Dom

De tre floderna I Passau förenas tre floder: Tysklands längsta flod Donau som flyter genom Bayern, Inn som kommer från Österrike och den lilla floden Ilz. Där floderna flyter ihop kan man se att vattnet har olika färg. Just den här dagen var det dåligt väder så vi kunde inte klättra upp på ett berg där man har bra utsikt över floderna så jag fotade en skylt istället.

Passau – de tre flodernas stad.

Högvattnet som i början av juni översvämmade en del av staden. Passau har genom tiderna översvämmats flera gånger men just i år slog vattennivån nya rekord. Nu har det gått en månad och ännu har inte alla restauranger nere vid floden öppnat och överallt står tomma hus med fläktar.

Vattennivån olika år. 2013 är markerat högst upp med blyerts, långt över de andra årens höga nivåer.
 
 
Icke att förglömma, dagens mat. Till lunch valde jag ytterligare en bayersk specialitet, Käsespetzl, som är som en slags pasta som gratinerats med ost. Enkelt men gott. LCHF eller GI? Näpp, inte idag heller.
 
Käsespetzl.
 
 
Kram,
Cecilia

 

 



Kvällens måltid

Vissa saker måste man bara äta när man är i Bayern. Kvällens måltid tillhör just den här ”måste-väl-äta-men-egentligen-skulle-jag-äta-vad-som-helst-annat-kategorin”. Ur menyn valde jag Bayerischer Schweinebraten mit Weltenburger-Dunkelbiersosse, Reibeknödel und Specksauerkraut vilket ungefär betyder fläskstek med sås gjord på mörkt öl av märket Weltenburg, palt och surkål med extra fett (det är nu jag önskar att jag vore spansklärare och fick äta tapas hela dagarna, haha).



Schweinebraten, Reibeknödel och Specksauerkraut.

 

Menyn.

Kram,
Cecilia


Die Steinerne Brücke

Die Steinerne Brücke – bron gjord av sten – är den andra av Regensburgs stoltheter, byggd redan på 1100-talet. Bron är 330 meter lång och har 15 synliga runda bågar. Bron överlevde flera krig men höll på att förstöras av trafiken eftersom biltrafik var tillåtet ända till 1997 och bussar och taxi ända till 2008. Nu får man bara cykla och gå på bron.

Die Steinerne Brücke.

Det finns en omtyckt sägen om bron. Det berättas att brobyggmästaren och domkyrkebyggmästaren slog vad. Den som först skulle bli färdig med sitt bygge skulle få bestämma vad som skulle hända med den andere. Brobyggmästaren vann eftersom bygget endast tog tio år (i jämförelse med bygget av domkyrkan som tog 600 år). Djävulen hade hjälpt brobyggmästare med bygget och nu ville han ha de tre första själarna som gick över bron. Byggmästaren lät då en hund och två tuppar gå över bron. Djävulen störtade ned i Donau tillsammans med djursjälarna och efterlämnade en strömvirvel som fortfarande syns i floden.

Vid sidan av bron ligger ”Wurstkuchl” – die Wurstküche, alltså korvköket. Denna lilla byggnad räknas som världens första snabbkök. Under tiden som bron byggdes fungerade huset som byggkontor, men sedan dess serveras där Bratwurst med Sauerkraut och Regensburgs speciella senap.

Direkt till vänster om det vita huset till höger i bilden ligger Wurstkuchl.

Wurstkuchl – Wurstküche.
 
 

Kram,
Cecilia

Domkyrkan

Domkyrkan, der Dom, är en av Regensburgs stoltheter, inte undra på med tanke på att det tog 600 år att bygga klart den (!). Det syns i arkitekturen att ett av tornen är ett tidigare bygge än de senare. Det är den enda katedralen i Bayern, ganska fantastiskt för en stad med 150 000 invånare.



Vackra fönster. Stämningsfullt.
Katedralen.

Här ser man att tornet till vänster är mycket äldre än tornen till höger.



 Kram,
Cecilia