Vilken lyckost jag är som lyckades få till en semestervecka vid Bodensjön! Jag njuter av att få tjuvlyssna på Lindauborna och alla tyska turister och att få prata tyska med folk som förstår allt jag säger 😝 (no offence, mina kära elever).

Vi flög till München och tog sen tåget till Lindau, en resa på knappt tre timmar. Som vanligt i Tyskland går det att lita på att tågen går när de ska och kommer fram i tid. Det är billigt och enkelt att själv planera sin resa. Allt bara fungerar. Jag gillar tåg, skönt att  kunna sitta stilla och se den vackra naturen flyta förbi. 

Lindau lever upp till vissa av mina förväntningar och överträffar andra. Jag slås gång på gång av lugnet som präglar staden. Ingen stress och inga onödiga ljud. Och så vackert! 

Som turist åker man gratis med stadens bussar, bra grej! Bussen gör att det känns som hamnar mitt i den tyska vardagen och det gillar jag.

Imorgon åker vi vidare till Bregenz som ligger en mil härifrån på den österrikiska sidan.

Cecilia

Nu har den första kullen av tyskelever som blivit undervisade helt utan lärobok slutat nian och jag har analyserat hur arbetssättet har fallit ut. Vi avslutade terminen med att genomföra Skolverkets bedömningsmaterial i tyska som är precis som ett nationellt prov förutom att jag själv måste kopiera proven 🙂 Det testar hörförståelse, läsförståelse, skriva och tala. Nytt från i år är att resultatet i hör- och läsförståelse läggs ihop, precis som i engelskan. Jag har dock tittat på delarna enskilt också för att se åt vilket håll jag bör twista min undervisning.

Jag har alltid upplevt att det är lättare för eleverna att nå höga betyg i hör- och läsförståelse medan det är svårare med skriva och tala. Det är naturligt att man först lär sig att förstå innan man själv kan producera men skillnaderna har varit lite för stora. I sociala medier påstås ofta att hör- och läsförståelsen är för enkel och att det ställs för höga krav på skriva och tala. Så även i år när hör- och läsförståelsedelen av bedömningsmaterialet är helt nytt.

I år ser jag en tydlig skillnad i resultatet. Elevernas resultat på hör- och läsförståelsen tangerar deras betyg. Visst skulle det kunna bero på att provet är svårare i år och det går inte att säkerställa någon orsak men fundera kan man alltid. Jag tänker så här. När jag arbetade med lärobok tränade vi ofta på att läsa texter, översätta dem och göra hörövningar från boken. Vi skrev små uppgifter då och då och ett par större per termin. När det kom till sista terminen i nian hade eleverna lagt totalt mer tid på att läsa än på att skriva. Nu har vi vänt på steken. Undervisningen utgår från skrivandet och vi använder texter, både skriftliga och muntliga, som kunskapskälla till skrivandet. Eleverna skriver ofta svårare texter än vad de egentligen hanterar, men med hjälp av stödstrukturer, ordböcker, grammatiska förklaringar och kontinuerlig respons lyckas de uttrycka sig.

När det gäller tala ligger resultatet som väntat och som det gjort tidigare år. Här ser jag mitt stora utvecklingsområde inför nästa läsår. Självklart gör vi muntliga övningar, såväl improvisationsövningar som förberedda sådana, men vi behöver göra det oftare och framför allt få eleverna att göra det mer seriöst på något sätt. Hur det ska gå till får jag nog fundera lite på i hängmattan. Jag tänker att det vore bra att ha ett antal intressanta samtalsämnen på lager, med ett tiotal nya ord som stöd till varje ämne. Börjor är också bra… Exempel att härma. Prata mer utifrån bilder. Korta förberedda uppgifter med fasta fraser att tjata in.

När jag slutade använda lärobok hade jag ett annat mål, och det var att se till så att ingen elev som borde ha klarat av tyskan slutade och bytte till extra svenska/engelska. Jag lyckades! Jag har haft en stor grupp i år, 27 elever, och ingen har slutat (efter att de som behövde extra stöd i svenska och engelska slutade i sjuan). Dessutom har varenda kotte nått kunskapskraven och fått minst E i betyg. Flera A och B är också satta. Jag tror på att låta eleverna visa vägen och välja ämne att jobba med så länge som man gör det på tyska. Textbok och glosförhör är inte nödvändigt om man hela tiden aktivt använder språket och gör det kreativt, synligt och tillsammans.

Två nackdelar ser jag med att inte använda lärobok. Det första handlar om vad som händer när jag behöver ha vikarie. För som det är nu är det jag som ÄR undervisningen. Det är svårt att sätta in en vikarie i vårt arbete så det slutar ofta med att det får bli en lektion med fylla-i-övningar av något slag eller att de får jobba på med sina texter på egen hand och vikarien barnvaktar. Den andra nackdelen handlar om struktur. I sjuan när eleverna kommer från olika klasser och ska lära känna varandra är det mycket tuppfäktning innan alla hittat sin roll. Mitt fria, elevaktiva och delaktiga arbetssätt som ofta går ut på att vi jobbar tillsammans i par, grupp eller helklass kan då bli för fritt. Det är liksom svårt att få dem att vara tysta samtidigt som jag vill att de samarbetar. Så till hösten blir det lärobok som stöd för år 7 på hösten så att rollerna i gruppen och grunderna i tyskan kan sätta sig innan vi lattjar loss. Sen om jag lyckas hålla mig till boken… det vet jag redan att jag inte kommer klara. Men då och då i alla fall.

Cecilia