Elevdelaktighet – för svårt ord för eleverna?

Vi diskuterade ELEVDELAKTIGHET på vår konferens i arbetslaget idag. Det är en punkt som vi återkommande får lägre resultat på än på andra punkter i våra elevutvärderingar. Vi undrar varför.

Själv tycker jag att eleverna är delaktiga mest hela tiden. Det är ju de och jag som tillsammans formar undervisningen. Hur länge vill ni arbeta? Vilket moment ska vi ta först? Hur vill ni redovisa? Vad behöver ni lära er för att klara…? Vad är ni intresserade av? Hur lär du dig bäst? Hur ska vi göra nästa gång? Vem arbetar du bäst med? Vill du lyssna eller läsa? Delaktighet är en av grundbultarna för att få till det formativa förhållningssättet till undervisning tycker jag.

När vi analyserar vad vi gör i vår undervisning för att få med oss eleverna tycker vi alltså att vi gör en himla massa bra saker. Det är klart att vi kan utveckla även detta område precis som allt annat men i utgångsläget är vi rätt nöjda med våra prestationer. Faktum är att när vi diskuterar med eleverna tycker de också att de har ganska mycket att säga till om (Ja, inte alla elever förstås…).

Så vi funderade så här: Tänk om det är så enkelt att eleverna inte förstår själva ordet ELEVDELAKTIGHET? Så när de svarar på enkäterna kryssar de i att ”det där har vi inte märkt något av”?

Vi behöver förmodligen bli bättre på att tala om för eleverna när ELEVDELAKTIGHET pågår. Vi gör därför en skylt till klassrummen så att vi enkelt kan peka på den varje gång eleverna får vara delaktiga. Kanske kan den också påminna oss lärare om att fråga eleverna hur de vill ha det lite oftare.

Låna om du vill!

ELEV-DEMOKRATI

Pdf för utskrift

/Cecilia

 

Hur använder yngre barn sociala medier?

internet-1026467_1920-2

Imorse såg jag ett intressant inslag på Nyhetsmorgon om ett spel som är framtaget för att lära barn att skydda sig själva i sociala medier. Djurparksgömmet är en kombination av ett brädspel, en iPad-app och ett diskussionsunderlag, framtaget i samarbete med Skövde högskola och beräknas finnas ute om ett år. Se gärna inslaget om du är nyfiken.

http://www.tv4play.se/iframe/video/3275913?starttime=0

Som lärare på högstadiet tycker jag att jag har rätt så bra koll på vilka sociala medier som är inne bland ungdomarna (även om jag också känner att det är svårt att hänga med i svängarna i precis allt som händer ibland). Jag inser vikten av att samtala om hur man uttrycker sig för att väna om sig själv och andra och att lyfta det källkritiska förhållningssättet.

När det gäller yngre barn är jag inte alls lika insatt. Eftersom jag är barn- och ungdomsledare för en tjejorganisation och har egna barn snappar jag upp att barnen spelar och förstår att de sociala funktionerna finns inbyggda i spelen. Världen blir plötsligt så stor när barn som inte känner varandra börjar diskutera vad de hört på nyheterna utan att vuxna finns i närheten. Jag inser vikten av att föra ned samtalet om de sociala medierna i åldrarna men skulle behöva mer bakgrundsinformation innan. Kanske kan du hjälpa mig? Jag skulle vilja veta vilka sociala medier som används bland barn på låg- och mellanstadiet och få tips om hur man kan arbeta för att vägleda, skydda men inte skrämma barnen. Finns det kanske något metodmaterial framtaget?

Cecilia

Hur får vi eleverna att anstränga sig mer?

Om man vill nå någonstans i livet måste man ha ett mål. Man måste också veta hur långt man har kvar till målet och hur man ska göra för att nå dit. Men det räcker inte. För att nå framgång inom vilket område som helst måste man vara beredd att kämpa, eller kötta som eleverna uttrycker det. Inte bara när lärandet är lustfyllt och självvalt utan även när man bara måste för att man måste. Så som det är i livet ibland. Motivationen måste hittas inom en själv och man måste vara uthållig och beredd på att belöningen kommer längre fram i någon form, kanske i form av att verbändelserna äntligen är automatiserade eller att läsningen inte längre är ett hinder. Eller att datasystemet äntligen underlättar ens arbete kanske 😉

För oss lärare gäller det att hjälpa eleverna att hitta den här drivkraften till ansträngning. Själva ansträngningen måste de göra själva men vi kan visa hur viktig ansträngningen är. Det finns så himla många skickliga lärare! Lärare som gör allt, allt, allt. Vi har ofta så många goda tankar om vår undervisning och vi vill att varje elev ska lyckas. Vi arbetar formativt och varierat, digitalt och språkutvecklande. Vi plockar in världen i klassrummet, letar mottagare för slutprodukter, tänker på elevernas bakgrunder och försöker fånga upp motiverande ingångar till arbetsområden. Vi utformar respons till enskilda elever och hjälper dem att ge respons till varandra. Vi bjuder in eleverna så att de blir delaktiga i undervisningen. Vi tänker entreprenöriellt och individanpassat samtidigt som vi skapar stora uppgifter där varje elev kan hitta sin egen nivå. Vi peppar och pushar, utmanar och stöttar. Vi plåstrar om och samtalar om livets väsentligheter. Vi vill så mycket. Men ändå räcker det inte alltid till. Vissa ungdomar tappade tron på sin egen förmåga redan tidigt under skolgången och känner att de inte passar in i skolan överhuvudtaget. Dessa elever jobbar vi ofta med på flera fronter samtidigt. Lärarhjärtat ömmar. Andra ungdomar har tappat tron inom specifika områden. De tror att de inte kan lära sig vissa saker. Verbböjning till exempel, det gåååår bara inte, alltså ingen idé att försöka. Andra får höra från mamma eller pappa att i den här familjen har vi alltid haft svårt för läsning, alltså ingen idé att försöka. Eller vad sägs om den här repliken från en elev: ”Men du har ju inte lärt mig det!!!”. Ibland pratar vi om att vi måste hitta elevens startknapp. Kanske startknappen finns i den egna reflektionen kring sitt lärande och då behöver vi erbjuda många tillfällen till sådan reflektion.

Jag läste en artikel som cirkulerade i mitt flöde och gillade tanken på de sju olika stegen som visar hur ansträngning kan se ut. Läs gärna Simon Hjorts artikel Elever som tror på sin egen förmåga anstränger sig mer och lyckas bättre ur Linköpings pedagogiska skrift Lärorik. Av de sju stegen gjorde jag en poster som jag tänker att man kan använda med eleverna, till exempel så här:

  • Efter en enstaka lektion, värdera arbetsinsatsen som en form av exit-ticket.
  • I utvärderingen av ett arbetsområde, låt eleverna placera sin insats på skalan och reflektera kring betydelsen av ansträngning.
  • Under utvecklingssamtalet när olika ämnen diskuteras.
  • Låt eleverna fundera på en situation i livet när de befinner sig på steg 1 eller 2. Vad är det som gör att de anstränger sig så mycket? Hur känns det att anstränga sig? Hur känns det att nå ett mål som man kämpat för? Låt dem sedan fundera på en situation när de befinner sig på steg 5, 6 eller 7. Vad är det som gör att de anstränger sig så lite? Hur känns det? Vad skulle behövas för att de skulle anstränga sig mer?

 

Ansträngningstrappan

Må så gott!

Cecilia

Möjligheter och faror med Periscope

PeriscopelogotypeHar ni hunnit ladda hem nya appen Periscope? En app  utvecklad av Twitter där man loggar in med sitt Twitterkonto eller mobilnummer. Ett nytt social medium som går ut på att man livesänder från sin mobil. Följare kan se sändningen live eller som repris. Under livesändningen kan följare kommentera och gilla.

Mitt första intryck: Riktigt kul! Tänk vilka möjligheter när vi i språkundervisningen kan se filmsekvenser direkt från andra länder och kanske få kontakt med ungdomar i rätt ålder lite snabbt och enkelt till och med. Jag kikade runt i Berlin idag och såg hur tåget rullade in på Alexanderplatz. Än är appen ny men med större spridning kommer vi kunna se aktuella klipp från hela världen där och då. I det lilla kan vi filma framträdanden i skolan som kan spridas och delges andra utan att behöva ladda upp på youtube eller liknande.

Viktigt är dock som alltid med nya digitala tjänster att vuxna som möter barn och ungdomar snabbt uppmärksammar och pratar om farorna och skyldigheterna. Bara att vi vuxna nämner tjänsternas namn och visar att vi vet och förstår gör att ungdomarna tänker till en extra gång innan de gör något tokigt. Vuxna behöver finnas där ungdomarna finns. Redan idag ser jag klipp från min skola på elever som inte verkar veta om att de blir livesända så att världen kan se dem. Möjligheterna med appen kan lätt missbrukas och därför är samtalet viktigt. Men snälla, börja inte prata om att förbjuda Periscope precis som tongångarna gick när ask.fm var som nyast eller när Snapchat började användas. Prata istället om hur vi förhåller oss till varandra irl såväl som i sociala medier och bjud in eleverna till att hitta sätt att använda detta nya verktyg i lärandet.

Cecilia

Terminens avslutande tester – Ett brev från Lindau

Image-1 (1)
Ett brev från Lindau

I slutet av terminen utför jag alltid oförberedda tester på tyskan för att se hur långt mina elever har nått i sin språkutveckling. Vi testar läsförståelse, hörförståelse och skriva, ibland i de senare årskurserna även tala. Oförberedda innebär i det här fallet att man inte kan plugga specifikt inför testerna men däremot är eleverna självfallet förberedda på att testerna ska ske. ”Hej! Här kommer en överraskning… idag är det prooov!” Näpp, så jobbar inte jag. ATT vi ska ha ett test, VAD som ska testas och ungefär HUR det ska gå till vill jag att eleverna är förberedda på, mest för att jag inser att elever i chock inte kan prestera på topp.

Jag gillar tanken med att alla våra projekt under terminen är till för att utveckla och träna på olika delar och att de avslutande testerna är en chans att få visa hur mycket man har lärt sig under terminen, oavsett på vilket sätt man har tillägnat sig kunskaperna. Det är också ett ypperligt tillfälle för mig att kunna visa på att ansträngning under varje tema, under varje lektionspass, faktiskt lönar sig. Man lär sig mer när man kämpar. Det handlar också om att få visa på skillnaden mellan att bara göra och att lära sig. Elever som är aktiva och som tar ansvar för sin språkutveckling presterar bättre på testerna och deras görande ombildas till kunskap som sitter kvar, även i slutet av terminen.

Åttorna fick göra ett jättebra test idag för att testa av läsförståelse och skriva. Jättebra verkligen. Det är inte säkert att de inser det själva men jag vet att det är bra. Verklighetsnära, fritt men ändå kopplat till terminens arbete. Vissa delar skrivet i perfekt som vi arbetat med nu. Ord som eleverna ska ha lärt sig aktivt nyligen, ord som funnits med aktivt tidigare men också ord som man behöver använda andra strategier för att förstå. Hela testet baserades på vårt projekt om Zwei Wege nach Lindau. Jag skrev helt enkelt ett brev på tyska till eleverna och berättade om min resa till Lindau. Jag skrev om dialekten, sevärdheterna, maten, vädret, kläderna, fritidsintressen och musik, det mesta taget från de olika uppdragen i Lindau-projektet. På baksidan frågor om innehållet. Frågor på svenska som skulle besvaras på svenska den här gången. Jag brukar varva mellan frågor på svenska och frågor på tyska. Att ha frågorna på tyska gör att eleverna lär sig hur frågor formuleras och hur man kan använda frågans formulering i sitt eget svar och det är viktigt. Men det ger också eleverna chansen att kunna skriva av ord utan att riktigt förstå dem. Den här gången ville jag fokusera på hur de förstod innehållet i texten och de svenska frågorna och svaren gör att jag lättare kan se vari svårigheterna ligger.

Varje stycke i brevet avslutade jag med en fetstilt fråga. Skrivuppgiften till eleverna var att svara på brevet, på tyska förstås, och att särskilt se till att mina frågor till dem besvarades. Har du någon favoriträtt? Hur är vädret hos dig? Vad har du gärna på dig? Vad gör du på fritiden? Vad lyssnar du gärna på? Eleverna har arbetat med frågorna genom uppdragen i projektet; lärt sig ord, skrivit utkast, fått respons, bearbetat, publicerat på sin blogg och läst kompisarnas blogginlägg. Vi har alltså gnuggat frågorna riktigt ordentligt så jag hoppas att eleverna kunde känna att de kunde prestera på topp på detta oförberedda test, som ju i realiteten inte är ett dugg oförberett. Däremot vet jag att graden av ansträngning, återigen under varje tema, under varje lektionspass, kommer att synas i resultaten. Belöning för vissa, förhoppningsvis ett uppvaknande för andra.

Cecilia

Skogstorpsskolans snällkalender 2015

Jag och min mentorsklass har skapat en ”snällkalender” som vi spridit till alla klasser på Skogstorpsskolan. Varje skoldag fram till jul får eleverna en liten uppmaning om att göra något snällt för sig själv eller andra. Vi ser fram emot en december full av positiva ungdomar 🙂

Använd gärna kalendern om du vill!

För att skapa kalendern har vi använt några olika digitala verktyg. Så här gjorde vi:

  1. Jag letade efter en bild med en snögubbe på pixabay, en sida där man kan hitta foton som får användas och delas.
  2. Snögubben lade jag in i Canva och skrev dit en siffra för varje skoldag fram till jul. Även texten Skogstorpsskolan ❤ ALLA är inlagd i Canva. Bilden laddade jag ned till min iPad.
  3. Sen tog jag hjälp av min mentorsklass. Vi öppnade appen Socrative och jag bad dem skriva alla positiva uppmaningar de kunde komma på.
  4. Jag skapade en bild per uppmaning och dag i Canva och laddade ned dem till min iPad.
  5. Jag öppnade appen Thinglink och laddade upp snögubben som bakgrundsbild. Vid varje siffra klickade jag och fick då välja media, varpå jag valde rätt bild som jag tidigare skapat i Canva.
  6. Efter att bilden var sparad delade jag länken till alla lärare på skolan så att de i sin tur skulle kunna dela länken till sina elever i respektive klassgrupp i Google+.

 

En snäll december önskar vi er alla!

Cecilia och 7D

Kjula skola bjöd på en tidsresa

sports-hall-509718_1280

Ikväll hade jag äran att som förälder få sitta i publiken i Kjula skolas idrottshall när eleverna framförde en föreställning som var resultat av en termins förberedelser av ett projekt inom Skapande skola. Vi fick följa med på en tidsresa där skådespelarna gick igenom en såpbubblande portal för att dyka upp i olika epoker. Vi fick en inblick i stenåldern, träffade Sigurd Fafnesbane och hans runsten, besökte Sveriges första folkbibliotek (jajemen, i Kjula!), såg bönder som grävde på åkern och sjuka som skulle botas från sina sjukdomar på alla möjliga trolska sätt.

Eleverna visade att om man arbetar #Tillsammans kommer man längre. Alla hade sin uppgift och var därmed lika viktiga för att föreställningen skulle bli så lyckad som den blev. Skådespelarna och värdarna, dansgruppen, sånggruppen, sminkörerna, teknikerna, reklamgruppen, rekvisitagruppen (förlåt om jag glömde någon), alla visste vad de skulle göra och de gjorde det med stolthet!

Hela föreställningen avslutades med att alla skolans elever dansade och sjöng en sång tillsammans, ivrigt påhejade av applåderande tårögda föräldrar. ”TIllsammans, together, zusammen…”. Jag blev bara så där lite löjligt lycklig. Som förälder naturligtvis stolt, och som lärare så enormt imponerad! Vi snackar entreprenöriellt, verklighetsanknutet, ämnesövergripande, kreativt, gruppfrämjande över åldersgränserna och framför allt självkänslobyggande.

Så himla bra! Stor eloge till alla elever och lärare på Kjula skola. Ni äger!

Cecilia

En inblick i skolan

Skolan idag är inte som den var förr. Som förälder är det inte lätt att veta vad som är viktig kunskap idag eller hur bedömning fungerar om det enda man har att relatera till är sin egen skolgång. Den här filmen har jag gjort i syfte att visa på föräldramöten.

Cecilia